Bakom det omdömet finns smärta, så gör den smärtan tydlig. Känn sorgen och rädslan bakom den. Tillåt den känslan att komma fram i ljuset: “Jag är rädd, jag känner mig ensam”. Våga möta dessa känslor, eftersom de är er räddning. Det ögonblick när ni låter dessa känslor avslöja sig är när ni återigen ansluter till livet, med det som skulle flöda i er. När ni känner dessa känslor i er kropp, är när ni kan ge dem komfort med ert inre ljus – så pröva det.
Föreställ er att ni ger ljus till den smärta ni känner i ert liv. Skapa en ljuscirkel runt dessa förmodade brister, känslorna av osäkerhet, ensamhet och rädsla. Föreställ er att ni tittar på dem med medkänsla och säg “ja” till dem alla: “Denna smärta tillhör mig och jag accepterar den som en del av mig.” Vilken lättnad det är att låta smärtan finnas där! När ni observerar smärtan och motståndet utan att döma, då kan saker och ting börja flöda igen. Det är när ni är i opposition till er negativitet som problem uppstår och ni sitter fast där längre än nödvändigt. Ge upp motståndet!
Allt som finns har en anledning till existens, har ett ursprung som är giltigt. Omfamna de delar av er som ni finner svårast, som har de tyngsta känslorna. Tänk er att ni gör det med en energi som är levande, och tillåt denna energi att se barnet inom er som fortfarande är lekfullt, levande och öppen för livet i djupet av ert väsen. Barnet inom er är en symbol för livet; er styrka, er vitalitet och det kan aldrig brytas, det är oförstörbart. Det är Gud själv som flödar genom er.
Tillåt den energin att rena er från bekymmer och allt som trycke ner er. Känn den som en sprutande fontän omkring er. Ni har tillåtelse att vara de ni är. Ta en stund och se tillbaka på de senaste månaderna. Känn hur modiga ni har varit, vad ni har åstadkommit. Det finns alltid något ni har lärt er eller uppnått. Om ni inte ser det betyder det att ni inte har tittat ärligt. Se en konkret sak, något ni har lyckats väl med, något ni är nöjda med och låt det framgå tydligt. Hitta det där som ni känner er stolta över. Hitta det som ni mår bra av. Våga låta den negativa strömmen, som finns inom er, att förvandla sig själv till en positiv ström.
Jag säger våga och det låter förmodligen lite extremt, eftersom på en nivå vill man inget hellre än att tänka positivt. Men det finns också en nivå där man håller fast vid det negativa, eftersom det nästan är som ett slags beroende. Negativitet kan ibland vara en typ av gömställe, för då behöver man inte göra något. Om ni alltid säger till er själva: “Jag kan inte göra det här” då säger ni faktiskt: “Jag behöver inte leva livet längre, jag kan dra mig tillbaka till den där lilla platsen som jag har säkrat för mig själv, och jag behöver inte vara eller göra någonting mer.” Det kan därför bli en slags förslavning, en ursäkt för negativa omdömen.
Fundera ett ögonblick på vad vinsten är när ni ser på er själva så kritiskt. Varför gör ni det? Finns det någonting i det, även en liten sak som på något sätt får er att känna er trygga, som ger er en särskild typ av säkerhet även om det bara är på ett förvrängt sätt? Det kan ibland kännas tryggt att göra sig liten och stanna i samma gamla hjulspår, men det är egentligen er rädsla för vad som kan hända om ni deltar fullt ut i livet.
Genom att delta i livet menar vi att ni verkligen öppnar upp för de upplevelser som kommer i er väg genom att utforska ett nytt territorium, och kliva in i det okända och genom autentiska känslor – och det är stort! Det har ingenting att göra med hur bra ni presterar i världen eller vad ni åstadkommer, utan med vad ni tillåter er själva att till fullo känna, och dyka in i den känslan. Det är stort att gå in i djupet av allt som livet har att erbjuda i form av känslor.
Att öppet gå in i den storheten är vad livet handlar om, även om det ibland känns för mycket för er. Se vad ni gör mot er själva när ni stänger av er och omger er med vissa omdömen i ert huvud om vad som kan och inte kan ske för er, och vilka vägar som är stängda för er. Det är faktiskt en skendöd man går in i när man inte längre vill vara engagerad i livet och inte vill vara här längre. Men så kan det inte vara, det går emot själva livet. Döden existerar inte riktigt; det finns inte något sådant som ett absolut stillastående, en icke-existens, en icke-varelse. Allt som är – det existerar. Och på grund av det, är livet alltid i rörelse och utvecklas, och det fortsätter på sin väg och blir en ny existens. Jag ber er att öppna upp för det flödet. Det är ett flöde av kärlek, ett flöde av glädje som vill vara med er.
Ta barnet i handen och lita på det. Just i sin oskyldighet, sin öppenhet och sin sårbarhet är det den klokaste delen i er därför att det alltid väljer livet, om och om igen. Barnet blir aldrig mätt på livet! Tillåt er själva att bli entusiastiska igen av det här inre barnet. Öppna er själva för livet.
Jag lämnar er här för idag. Tack så mycket.
