Samtal#3 via AiA Maria, 11 januari, 2021

 

Samtal#3 via AiA Maria

 

Så hälsar vi er hjärtinnerligt välkomna till ett samtal om tiden som är i nu.

Vi bär stor glädje inför möjligheten till att mötas och kommunicera.

Tack!

Vi önskar beröra livets mening men först vill vi återknyta till att det ej finns någon vinst för människan i att få alla efterfrågade svar serverade på silverbricka och att vi därför väljer att belysa era vägval med hjälp av facklor längs er väg. Ljus som när ni väljer vakenhet påvisar pusselbitar till svaret på frågan.

Vi påminner härom om att allt är i sin ordning oavsett huruvida ni bedömer att er verklighet motsvarar era förväntningar-men vi vill säga att ingenting -absolut ingenting går att tvinga fram.

Har ni någon gång haft upplevelsen av att stånga er blodig utan att det skänkt er det efterlängtade resultatet så vet ni vad vi talar om.

Motstånd föder motstånd-det finns inget annat sätt för energier att verka.

Tänk er bilden av ett batteri där ”plus o minus” hamnar fel.Symboliskt skapar det kortslutning eller stagnation eller hur?

Om sedan valet blir att prova på samma lika sätt igen utspelar sig exakt samma sak.

Så vill vi säga att detta sätt att kämpa sig fram i livet är för många människor valet i tiden som är.

Det är inget fel och resultatet blir det förväntade även om och när ni hävdar ert rätt i saken.

Är det möjligt att välja annorlunda än att gång på gång välja samma lika sätt att förhålla sig i livet?

Är det möjligt?

Svaret vi hör skalla är:- ”Jag gör allt, jag har offrat precis allt o ändå”…Detta är ett sätt att se på saken och inget fel.

Ur vårt perspektiv offrar människan ofta tills den inget mer har att offra. För mången människa är det först då när livet ställts på sin spets som det ljusnar men vi säger att det finns mindre smärtsamma sätt att leva liv än i ständig strid o kamp.

Ett sätt kan vara att i tanken leka med nya tankar för att sedan i sin egen takt bestämma sig för att släppa taget om de av era tidigare tankekonstruktioner som ej längre gagnar er är det rätta.

Släppa taget om ”välkänt”kan tyckas skrämmande ja till och med så skrämmande att en del hellre väljer att för att använda erat uttryck -”gå i döden”.

Här vill vi påminna om att icke heller detta är något felaktigt val.

Människor har olika val att göra för att nå sin sanna essens och komma hem till sig själva.

Så vill vi säga att det som människan upplever som känslomässig smärta i själva verket är ett motstånd till en tanke människa har bestämt sig för att tro är sann.

Detta vårt uttalande tål att reflekteras över igen och igen och igen.

Ni är fria att bära med er pusselbiten på er väg.

Vi noterar att hos mänskligheten är motståndet ofta så stort inför förändring att varje bevis som läggs fram- oavsett tydlig, slående och på vetenskaplig grund

förnekas om det motsäger människans egenintresse.

”Motsäger” är även detta en ”motståndsenergi”-ja minns batteriet så ser ni ännu en pusselbit på vägen.

Innan vi avslutar samtalet för denna gång vill vi måla en symbolisk bild av inlärd rädsla.

Det lilla barnet ska för första gången lycklig utan stödhjul cykla grusvägen fram

när det hör någon ropa, vänder sig om…och faller till marken.

Undrar ni vad som ropades? ”Se upp! Cykla nu INTE ner i nån grop”…

Tänd ett ljus och tillåt allt ni själva bär!

Vi tackar för nu och för ert inkännande lyssnade och sänder er glädje, frid, fred i kärlekens ljus.

Kärlek är allt som är!

På återseende

Tack!