Saul
Saul, 6 november 2014
Via John Smallman
Som ni mycket väl vet är Gud Kärlek, det finns inget annat, så ni är alla Kärlek och Gud, ni är ETT. Gud är … ingen början, inget slut. Han skapade er alla till perfekta varelser, eftersom allt Han skapar är till sin natur perfekt och Han gav er allt Han hade, allt som finns – Kärlek. Genom att göra så visade Han oändlig och evig Kärlek i handling, och det är ett evigt pågående tillstånd som aldrig förändras. Ni fanns alla till före det som era vetenskapsmän, astronomer och astrofysiker för närvarande beskriver som ”the Big Bang”, det ögonblick de tror att Universum kom till; andra teorier om dess ursprungliga uppkomst har också övervägts. Sanningen är att före the Big Bang, innan den skenbara separationen från er Källa, fanns ni.
Det ni upplever som en fysisk omgivning är en illusion, som ni kollektivt konstruerade för att uppleva separation från den gudomliga Källan, och som ni skapade i ett tillfälligt och vansinnigt försök för att bevisa att ni inte hade något behov av Källan. Men ni lyckades bara bevisa att ni inte gör det. Utan Källan skulle det inte finnas någonting, vilket är omöjligt, men ni kunde låtsas att ni var ensamma och inte behövde den kärleksfulla Källa som skapade er. I det korta ögonblicket, omedvetna om Honom och till synes oförmögna att se eller känna Honom, upplever ni rädsla och en känsla av att livet är kort, oundvikligen följt av personlig utplåning och intighet i döden. Och det är verkligen en skrämmande tanke som ni gör ert absolut bästa för att blockera eller förneka.
Under eoner har en del av er blivit medvetna om att världen som struktur, vilken framstår som så verklig för er, i själva verket är helt illusorisk, och den medvetenheten har på sista tiden spridit sig som en löpeld. Inom er, där Guds Ljus för evigt brinner, vet ni med säkerhet att ni är gudomliga väsen, ett med Källan, men illusionens förförelser och lockelser som ni har byggt upp, fortsätter att locka er att fokusera nästan all er uppmärksamhet där. Ni är förvirrade och splittrade – MEN illusionens attraktioner håller på att blekna bort mycket snabbt nu, eftersom det blir mer och mer uppenbart att det system som styr den inte fungerar längre; fred, glädje och lycka är inte tillgängliga i den. Jo, tillfällig lycka är möjlig, men ni nöjer er inte längre med det eller den gryende insikten om att saker och ting aldrig kommer att bli bättre.
Så länge Kärleken stängs ute och politisk egennytta styr, så finns det inga lösningar på mänsklighetens fortsatta problem. Den insikten är vad som snabbt för er till ert uppvaknande. Kärlekens kraft har äntligen erkänts av ett stort antal människor, människor som i eoner har levt i fruktan. Ja, att vara kärleksfull i alla situationer verkar helt vansinnigt, det vill säga när det gäller livet i illusionen, som verkar vara förenat med livsfara i varje ögonblick. Men många har nu börjat ignorera rädslan och släppt taget om den känslan och blivit kärleksfulla och öppna istället, och som ett direkt resultat dragit slutsatsen att det finns inget att frukta. Det är första steget på vägen till omedelbart uppvaknande, och när ni har tagit det steget kommer ni aldrig att vända tillbaka.
Och naturligtvis har exemplen på dessa föregångare observerats och ger en känsla av häpnad och förundran hos andra, som skulle kunna kallas åskådare. Om ni ännu inte beter er kärleksfullt hela tiden – då är ni åskådare, men åskådare som är på väg att delta – eftersom det är omöjligt att inte delta i det långa loppet, när ni ser den glädje som föregångarna upplever. Ert uppvaknande är garanterat, eftersom ni tar en mycket aktiv del i det. Det är er kollektiva vilja och den är oåterkallelig.
Gud är Liv, Medvetenhet, Närvaro, Visdom och Kärlek och det är också varje del av Hans skapelse, eftersom Han är Allt Som Är. Det finns ingenting bortom eller utanför Honom och ni är Han, ni har bara tillfälligt förlorat er medvetenhet om denna gudomliga Sanning – tillfälligt är också en overklighet. Det finns aldrig ett ögonblick där ni inte är Ett med Honom och med hela skapelsen, med allt levande. Allt som fattas är er medvetenhet, men den fattas inte, ni bara vägrar att vara medvetna, vilket är omöjligt.
Den mänskliga livsupplevelsen är verkligen en märklig och oroande paradox. Var och en av er valde att genomgå den, att vara delaktiga i ett overkligt kollektivt tillstånd av icke-existens, som ni skapade till att se extremt verklig ut, en plats i tid och rum – även de är overkliga – där själva er existens konstant är under hot om utrotning från översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott, krig och sjukdomar för att bara nämna några få av era rädslor. Faktum är att liv, såsom ni upplever det, ger er en oändlig rad av skrämmande möjligheter, som ni sedan förbrukar mängder med energi och resurser på att försöka förhindra. Och eftersom ni inte kan komma överens sins emellan om det mest förnuftiga tillvägagångssättet och på grund av det uppenbara allvaret i situationen som ni står inför, agerar ni ensidigt och förvärrar situationen och skrämmer upp er själva ännu mer.
Lyckligtvis har ni fått nog av denna dårskap, av denna vansinniga mardröm, och har kollektivt valt att vakna upp. Det har tagit er eoner att nå insikten om att er omgivning är overklig, ett fragment av er kraftfulla och kollektiva fantasi, som ni kan förjaga närhelst ni tar det kollektiva beslutet att göra så. Här i de andliga rikena, där vi hela tiden vakar över er och erbjuder er vägledning och hjälp, är vi överförtjusta för att ni äntligen har tagit detta betydelsefulla kollektiva beslut.
Det finns fortfarande några få som skulle göra allt som står i deras makt för att bevara och fortsätta att ha kontroll över illusionen, och eftersom fri vilja inte kan kränkas kommer de, så länge de själva väljer, att fortsätta med att upprätthålla en illusion, uppenbarligen samma illusion, och fortsätta att spela sina sorgliga små spel.
Men deras val kommer inte på något sätt att störa mänsklighetens kollektiva val, dess fria vilja att vakna. Det kan tyckas som om den bibliska profetian om yttersta domen och avskiljandet av fåren från getterna, har kommit. Men det var bara en metafor för att försäkra de som var kärleksfulla att de aldrig skulle bli övergivna. I sanning, Gud skulle aldrig överge någon. Han skapade allt perfekt, och Han älskar alla förbehållslöst, så Han kommer att låta dem som väljer att fortsätta spela sina spel tills de, precis som resten av kollektivet, har fått nog. Sedan kommer även de att vakna upp till det underverk som är Verkligheten, Himlen, Gud, er Källa, och njuta av extasen i sitt naturliga eviga tillstånd som alla andra.
Medan ni är kvar i illusionen ett tag till och går mot full vakenhet, släpp alla fördömanden och engagera er fullt ut i Kärlek och ha för avsikt att dela Den och sända ut Den och dess många aspekter till alla som på något sätt är plågade, för det är Guds Vilja och därför också er.
Med så mycket kärlek, Saul.
Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se