Saul via John Smallman, 14 november, 2020

Saul via John Smallman

14 november 2020

Vi tittar på mänskligheten härifrån de andliga, eller om ni så föredrar, de icke-fysiska sfärerna, med under och häpnad då ni fortsätter accelerera längs den kollektiva vägen av andlig utveckling mot ert oundvikliga och nära förestående uppvaknande. Jag vet att ni hela tiden hör från era guider och kanaler att ert uppvaknande är nära förestående, och sedan ser ni er omkring på den världsomfattande rädslan och förvirringen och era tvivel växer. Släpp dem!

Ni vet alla djupt inom er, i era hjärtcenter, att ALLT är väl, att det inte finns något att vara rädd för och ändå växer tvivel inom er. De är förstås aspekter av de kollektiva ”saker” som kommer fram för att släppas då mänskligheten går genom uppvakningsprocessen, vilket också kaoset, osäkerheten, förvirringen, osämjan och den högröstade splittrande argumentationen som ni ser rapporteras i nyheterna är, och vilket också hela tiden upprepas på alla sociala mediekanaler. Spendera inte tid där. För det dränerar ert eget energifält och läggs till den kollektiva och skadliga splittringen. Gå istället inombords – även om ni inte får någon känsla av att det är meningsfullt eller värt besväret att göra det – för, när ni gör det, stärker och intensifierar ni era individuella energifält så att de kan integreras mer fullt ut och effektivt med Tsunamin av Kärlek.

Ni är alla extremt kraftfulla varelser, även om ni förmodligen inte känner det, och när ni individuellt sätter en avsikt att bara vara kärleksfulla oavsett vad som händer i era egna individuella liv, eller i världen, är det oerhört effektivt, och förstås, ni inkarnerade att vara i form exakt för att göra detta i denna tid i mänsklighetens utveckling eller, rättare sagt, dess återvändande till att känna sig som Verkligheten. Inte en enda av er är här av en slump, genom tvång eller omständighet, alla inkarnerar vid något tillfälle i mänsklighetens historia, är alltid inkarnerade på grund av ett vist och kärleksfullt val de gjorde innan den särskilda inkarnationen. Livet har en unik och specifik mening som är av största vikt och absolut tydlig för den entitet som upplever det, utom när de, av eget val, upplever separation som individ i form – ert till synes nuvarande tillstånd av existens – och har glömt vad det är.

Livet kan inte sakna mening! Det gavs en gudomlig mening bara genom det faktum att det skapades, och den meningen är att vara i evig glädje och Ett med Källan. Som människa är medvetenheten om den gudomliga och magnifika sanningen dold för er enbart på grund av ert val att uppleva separation, vilket är ett tillstånd av omedvetenhet. Det finns mycket få bland er som inte kan känna igen den omedvetenheten hos andra då de kämpar sig genom livet med deras mänskliga avsikt nästan helt fokuserad på överlevnad, ändå verkar ni själva vara omedvetna på grund av ert eget syfte och avsikt att överleva. Emellertid, överlevnad är inte ert syfte och är inte valfritt eller kortsiktigt, det är evigt och oavsett hur ni lever era mänskliga liv är ni alltid Ett med Källan. Inget kan förändra detta, och er ”överlevnad” är gudomligt garanterad.

Inte desto mindre förefaller det för de flesta människor vara så att livet är eller kommer att bli kort, och att det oundvikligen slutar med döden för er mänskliga form. Dock, då ni utvecklas andligen genom oräkneliga mänskliga livstider blir ni vid någon punkt – kanske efter bara några få inkarnationer, kanske efter tusentals – medvetna om att livet är mycket mer meningsfullt än ni har insett, och ni börjar öppna upp för livets sanna mening – Kärlek – och då börjar ni söka efter den. Inte romantisk kärlek och intimitet – även om ni otvivelaktigt också söker det – utan er gudomliga Källa, Moder/Fader/Gud, från vilken ni aldrig för ett ögonblick varit separerade, men från Vilken ni, som människa, det verkar som om ni är totalt separerade. Det synbara tillståndet är, när ni blir medvetna om det under er andliga utveckling, extremt smärtsamt för er.

Det är smärtsamt därför att känslan av att vara separerad från Moder/Fader/Gud, Källan, KÄRLEK, är outhärdlig. Som jag och många andra hela tiden påminner er: ”Det Finns Bara KÄRLEK!” Att vara separerad från Den betyder därför att er existens har avslutats! Djupt inom er, som en människa synbarligen separerad från alla och allting i er omgivning har ni en känsla, ett nästan glömt eller oåtkomligt vetande att livet borde vara ytterst och totalt glädjefyllt. Ni vet att något är allvarligt fel, och för att undvika uppleva den intensiva smärtan av det begraver ni det vetandet genom att engagera er så mycket ni kan i den dröm/mardröm som är det begränsade liv ni upplever som människa i form. Det är förstås fullkomligt otillfredsställande och lämnar er med en intensiv längtan efter något mer – mer meningsfullt, faktiskt GLÄDJEFYLLT – och ända verkar det som ett sådant tillstånd inte existerar, och därför inte kan uppnås.

Därför, återigen, ber jag er Fira, för jag kan absolut försäkra er om att ni KOMMER att vakna upp till den oändliga GLÄDJE som är VERKLIGHETEN, KÄRLEK, ert sanna och eviga existenstillstånd. Att fira höjer er frekvens och låter er börja känna de första ansatserna till att veta att ni är Ett med och i Närvaro av Kärlek, där ni alltid har varit, och där ni absolut TILLHÖR.

Ni har bara mycket tillfälligt (tiden är ju overklig) glömt att NI ALLTID ÄR OSKILJAKTIGT ETT MED KÄLLAN, MODER/FADER/GUD, VERKLIGHETEN, KÄRLEK, I EVIG GLÄDJE.

Med så mycket kärlek, Saul.

 

 

 

Översättning: Markku

Du gillar kanske också...