Saul via John Smallman 27 mars

56

Den gnagande känslan av att det måste finnas något mer i livet.

27-03-2016 av John Smallman

Saul audio Blog for Easter Sunday Påskfirande är en påminnelse om er enighet med Gud, och därför med varandra, en årlig påminnelse om Uppståndelsen, vilken var ett stort steg för att flytta hela mänskligheten framåt, mot uppvaknandet från drömmen i separationen. Uppståndelsen för in möjligheten i mänsklighetens medvetande, av att kunna minnas kunskapen som gömdes under eoner, under en kappa eller en slöja av likgiltighet och självpåtagen okunnighet, om att ni är ett med Gud.

Det minnet uppstår nu i mänsklighetens kollektiva medvetande, och leder till en intensiv kollektiv önskan om att återvända till verkligheten, att vakna upp ur drömmen eller mardrömmen där ni har befunnit er, sedan det ögonblicket ni valde att uppleva separationen från er gudomliga Källa. Sanningen är, att det valet var bara för ett ögonblick sedan, men miljön ni uppfann i separationen för att spela era spel, hade regler som måste iakttas, eller om ni föredrar, naturlagar som tycktes styra miljön där spelet hade etablerat sig, och en av dem var linjär tid.

Så det korta ögonblick som har gått sedan ni valde att separera från Gud, verkar ha pågått under många eoner. De flesta av er känner er, som om ni alltid har varit och alltid kommer att vara, separata individuella varelser – i själva verket, de flesta av er kan inte ens tänka tanken av att vara ett med miljoner eller miljarder andra, det verkar ganska motbjudande. Samtidigt, en liten minoritet av människor, som har kommit ihåg sitt sanna tillstånd av enighet, försöker få in detta minne i det kollektiva medvetandet. Moderna vetenskapliga studier, bekräftar också en samhörighet av absolut allt, att det verkligen inte finns någon separation.

Samtidigt verkar det spel som är illusionen, mycket tydligt visa separationens verklighet, eftersom mänskligheten engagerar sig i en mängd konflikter av intellektuell eller fysiskt våldsam karaktär – religiösa, politiska, ekonomiska, etniska, kulturella och, naturligtvis , militäriska – som orsakar outsägligt lidande för många, bara för att bevisa att den ena sidan har rätt och den andra sidan, de i opposition, har fel. Och, naturligtvis, hela poängen med att konstruera en illusion, är att det verkar vara helt riktigt, med den linjära tiden, med sin oföränderliga envägsprogression som tycks bekräfta denna verklighet.

Ni planerar hela tiden – planerar er karriär, planerar för intima relationer, planerar för era barn, planerar för era affärer, planerar att manipulera andra, planerar er semester, planerar för er pension – blickar hela tiden framåt och ser inte nu-ögonblicket då allt sker. Och ofta, när ni blir äldre, börjar ni känna att livet har gått från er, att ni har missat något viktigt, som ni absolut måste ha! Men inte ens då är det är uppenbart, utan då påbörjar ni en ny relation, eller går tillbaka till skolan för att läsa inför en ny karriär, allt för att lindra den gnagande känslan av att det måste finnas något mer i livet, än det era erfarenheter har gett er.

Denna gnagande känsla av att livet har passerat, är en påminnelse från ert högre Själv, den Verkliga Du, som försöker påminna er om ert syfte, om varför ni inkarnerade på Jorden vid denna tidpunkt i er evolution. Några av er försöker förstå vad som stör er, genom att gå i behandling, och det kan hjälpa om ni kan hitta en terapeut som sysslar med andligt uppvaknande. Men det ni egentligen uppmanas att göra, är att ingenting göra! Samtalet från ert inre ber er att vara tysta, och tillåta er själva att öppna er och äga er egen andliga natur, om vem ni egentligen är. Det innebär att lätta på masken som ni visar er genom för andra, även för era nära och kära, masken ni visar er i för världen, är för att dölja era känslor av otillräcklighet, av rädslan över att inte duga.

Alla gör det, eftersom alla lider av denna känsla av otillräcklighet, och de gömmer sig eller förställer sig, och detta utvecklas under en livstid och ni blir personen bakom masken ni bär, för att dölja er nakenhet eller otillräcklighet. Resultatet blir då, att relationerna, även era mest intima och kära, blir mask-till-maskrelationer – illusion till illusion! Det är ingen hemma! Inte konstigt att ni känner er osäkra.

Vägen hem är via er inre fristad, platsen för frid inom er där ni känner er trygga och säkra. Alla måste tillbringa tid där dagligen och göra ingenting. Det har talats mycket om meditation och andra liknande metoder, under de senaste årtiondena i västvärlden som ni kan använda er av, för det har visat sig att de som mediterar regelbundet, är mycket bättre rustade för att kunna hantera påfrestningarna det dagliga livet orsakar. Läkare rekommenderar det.

Generellt föreslås en stund varje dag, cirka tjugo minuter, med att bara sitta tysta, bara titta på era tankar och inte engagera er i dem. Det är verkligen bra, fast om det är allt ni gör kommer den gnagande känslan att kvarstå. Så i stället för att sätta en tidsgräns, för meditation eller kontemplation, bara sitt tills era tankar börjar lösas upp, tills ert sinne blir tystare, nästan tomt, då kommer ni att känna den kärleksfulla Närvaron av den Verkliga Du. När det händer kan ni ställa en fråga om den gnagande känslan av missnöje som ni upplever och som, om ni är ärliga, skrämmer er. Om ni sen kan fortsätta att sitta tysta lite längre och tacka er Själva för att ni lyssnade, då kommer er frid att intensifieras.

Senare, kan ett svar på er fråga komma eller en situation uppstå, som ger er svar. Det är mycket troligt att det kommer att bli ett oväntat svar, ett svar som är klokt och kärleksfullt, eftersom det kommer från den Verkliga Du, Du som är evigt ett med Gud. Det kommer utan tvekan att överraska er, men när ni får den typen av klok och informerande vägledning eller svar, efter några gånger kommer ni att lita på er själva tillräckligt för att lita på Er Själva, och ert liv kommer att flöda lättare och fridfullare. Så utnyttja denna inre visdom, som alltid är med er, och försök att öva att lyssna varje dag, och njut av resultatet.

Väldigt mycket kärlek, Saul.

 

Översättning: Margareta och Hans Jonåker

 

 

 

Du gillar kanske också...