Seth via Beatrice Madsen, February 15th, 2019
Seth via Beatrice Madsen 190215
Ja, ni behöver se igenom illusionerna kära ni, även känsloillusionerna. Som jag tidigare skrivit så är jag känslornas mästare, Seth och jag har blivit missförstådd sedan tidernas begynnelse, lite på samma sätt som er Judas. Jag står personligen kanalen nära, men hon har ännu inte riktigt förstått sig på mig. Hon är en smula rädd för mig vilket hon inte behöver vara men jag arbetar med att på lång sikt hjälpa henne att släppa den rädslan. Rädsla är en känsla. Den måste också respekteras. Ingenting kan forceras, det blir inte bra. Nog har ni upplevt det i relationer att ni forcerat varandras rädsla innnan ni riktigt fick förståelse för den hos er partner och då är ju risken att det går riktigt snett. Med tanke på vad hon läser om mig i historieböckerna så har jag full förståelse för att hon är skeptisk.
Alla känslor hos er har ett syfte, en bäring kan man säga. Lyssna på den, försök få den en smula utanför dig så att du kan se den mera objektivt. Ibland talar känslan till er genom ert ego. Exempel, hon är mycket vackrare än mig. Tänk om jag kunde föra mig så där stilfullt, då skulle alla älska mig. Tittar vi på den starka känslan av avundsjuka ligger det bakom den en kärlek till den utomordentliga kvinna som den andra kvinnan är avundsjuk på. Känslan av avund är en perverterad form av kärlek som handlar om att du inte är nöjd med ditt eget ego, yttre eller persona. En strävan i det här fallet skulle vara “från hennes högre jag” om hon befann sig i fullkommlig självacceptans att oj vad den kvinnan är fin (kärlekskänsla), vacker och stilfull som hon är, punkt.
En känsla från er själ har en annan kaliber och mäter sig inte, struntar i prestation utan befinner sig på ett djupare plan. Exempel på den kan vara att du plötsligt känner att du nästan brister i gråt efter ett möte för att mannen med ledarpostionen hade ett subtilt kroppsspråk som påminde dig om din far som inte längre lever och du saknar honom så. Konvulsioner av gråt och sorg tränger sig fram genom ditt faderslängtande bröst. Du smiter stilla in på toaletten och hoppas att ingen märker och där får tårarna välla fram okontrollerat. Det du inte vet är att din far är hos dig och håller om dig när tårarna sipprar. Strax därefter känns det bättre igen för att du gick in i känslan. Vågar ni gå in i känslorna och möta dom monster, drakar, troll och änglar prinsessor, de senare så blir ni snabbare fria från dem om det behövs.
Hädanefter kommer jag att ta exempel från kanalen då jag känner henne bättre än hon känner sig själv, så hon får från tid till tid vara min mitt mänskliga visningsobjekt(nu blev hon skrajsen).
Tiden är inne för att ni mina kära ska se igenom illusionen. Illusionen har byggts upp under så, så lång tid så den är kompakt. Men nu sedan arbetet har pågott en tid tillbaka finns det större glipor i Mayan (illusionen). Det här gör att om ni vill så har i så mycket lättare att se igenom den. Kanalen har börjat prova i de fortskaffningsmedel ni har för att komma till er arbetsplats, jag tror det heter tåg. Nyvaken på morgonen har hon sagt högt i sitt huvud att “jag ser igenom illusionen”. Plötsligt uppevde hon färgerna klarare, luften lättare att andas och det intressanta och lite jobbiga för henne att när hon sagt den meningen började många stirra på henne. Hon försökte genast gömma sig i illusionen igen, och det blev vanligt grått. Så kunde hon inte låta bli och säga meningen en gång till och då upplevde hon att en man i tåget var en utomjording. Nu var det hon som inte kunde låta bli att stirra på honom. Han såg henne också rakt i ögonen och väjde inte, och såg snäll ut i sin utstrålning. Puh, hon tyckte det var skönt att kliva av och hålla sig en smula i den välbekanta illusionen.
Nu säger jag till er kära. Försök på samma sätt. Säg i ert huvud, högt tydligt och klart. “Jag ser igenom illusionen” och se vad som händer.
Allas er Seth, känslornas mästare