Seth via Beatrice Madsen, 21 mars, 2020
Seth via Beatrice Madsen 20200321
Det som nu sker på ett högre plan, är att ni tar makten över er själva.
Vad menar jag nu med det, någon kanske tänker att jag har väl alltid haft makten över mig själv, det var väl inget nytt.
Detta begrepp innefattar så många nivåer och höjder och djup så att det är ett växande i ni ska ta makten över er själva. Den som tänker att men jag har ju alltid haft makten över mig själv, kan till viss del ha rätt och till viss del ha fel. Det kan ha varit en jag-stark person som har vuxit upp med trygghet och ekonomiska fördelar som gett denna mer möjlighet än många andra att ha makten över sig själv. Det finns också individer ibland er som vuxit upp under de mest svåra omständigheter, men som ändå likt maskrosor tagit er fram och tankat kraft av ert inre och yttre ljus och haft tillgång till mer makt att skapa av egen fri vilja. Andra skulle å andra sidan ha erfarenheten av att inte alls ha tillgång till sin egen vilja och därmed inte makt över sig själv i något liv.
Dock finns det inte en enda individ iband er som haft tillgång till er egen makt som ni nu är på väg att få. Ni har varit under konstant press av både andras vilja och er egen omedvetna och i ett slags symbios med er omvärld i det.
Ni har förberetts under mycket lång tid på det som föregår just nu. Mycket, mycket lång tid.
Följden av det här kan vara en känsla av ensamhet och att befinna sig “lost in space”. Jag vill förmedla till er att det här är en del i processen. Såsom tonåringen tvingas gå igenom känslor av existentiell ensamhet när han släpper bandet till sina föräldrar så måste ni som kollektiv nu våga känna denna känsla, hur svår den än kan kännas. Tonåringen kan dväljas i de mest arbetsamma känsostråk, men i efterhand förstår han att det var nödvändigt just då, för att ställa sig på egna ben. När han gått igenom detta spektrum av känslor och känt sig ensam på ett existentiellt plan kan han så småningom återvända till sina föräldrar och möta dem mera jämlikt.
På samma vis är det nu med er. Ni behöver våga lämna den tidigare, gamla, förlegade Gudsbilden och riktigt våga känna den ensamhet det innebär. Detta kan innebära att ni behöver beträda nya, outforskade områden inom er själva och i era relationer. Detta kan vara så förvirrande och berikande. I denna process kan det behövas en kort tid då ni måste hålla fysiskt avstånd till varandra på en meter och skapa ett heligt luftrum just runt er själva, innan ni möts igen med förnyad kraft och skaparglädje.
Hos den envisa tonåringen kan det förfasas över hans tilltag och snedsteg som går till höger och till vänster. Man kan tycka att varför går han inte rakt fram, han ska ju lära sig ditt och datt och ha en lysande karriär. På samma vis kan mänskligheten inte just nu se klart, att snedsteg och ett till synes kaos i den hyfsat ordnade tillvaron i själva verket kan leda till djupare självinsikt och stabilare, mer jämnt flödande hjärtekraft.
Det som föräldrarna ser som en lovande karriär för tonåringen kanske inte passar hans själs inre ljus och resa. Ju mindre frihet de ger honom desto mer revolt måste han göra, för att hitta tillbaka till sig själv.
Ni är på god väg att bli egna, självständiga individer som fattar era egna beslut enskilt och i grupp. Ni befinner er alla på olika stadier i att göra upp med Gudsbilder av diverse slag. Några går före och visar vägen och likt den liknelse ni har om “den hundrade apan” så är vi snart där.
Nyckelordet för tiden efter den fysiska krantän ni befinner er i är samarbete, i stort som smått. Det har inte tidigare gått så lätt för människan att samarbeta annat än i grupper av likasinnade, men nu är tiden inne för ett mer genomgripande samarbete mellan individer, företeelser och idéskapande. Ett samarbete för allas bästa, i allas intressen.
Det är med spänning, glädje och samarbete vi följer er utveckling.
Seth har talat.