Söndagsmeditation kl 21.00 via Jennyli Gustavsson, 27 december, 2020

Mätt blir den som äter. Tyst blir den som lyssnar. Vänlig blir den som i hjärtat talar snälla ord. Tacksam blir den som får ta emot. Medveten blir den som känner i hjärtat att vågskålen kommer att tippa över. Medveten blir den som, sinuskurvan till trots, kan ta emot den eviga tonen. Medveten blir den som känner i hjärtat att källans vatten glittrar vid hjärtats rot, och kittlar levande och fröjdefullt. Medveten blir den som säger att så som i himmelen inom, så och på jorden utom. Du är på väg att fulländas i din eviga struktur, min kära frände och själsvän.

Många är de steg du har tagit på den här jorden, eller på annan plats i galaxen. Du är nu envist övertygad om att i detta livet, då kommer attributen för din eviga gestalt äntligen att falla på plats. Under detta livet kommer det ske, som du så länge har väntat på. Vi ser att det är nära nu. Men du behöver göra en del för att vågskålen ska tippa över. För att källornas källa äntligen ska bli synlig för dig. Följ mig, och låt dig än en gång inspireras av de eviga orden, som ska föra dig fram till ursprunget. Förstå att du går framåt samtidigt som du hittar tillbaka hem, till ditt ursprung. Men du vet inte vad ditt ursprung är, och det kan vara svårt för någon att se det som den inte är van att se.

Föreställ dig att kunskapen om ditt eviga ursprung ligger och vilar inom dig, i djupet av din själ. Tänk dig att du står utanför ursprungets dörr. Du vet att bakom dörren finns evigheternas evighet, den plats där allt liv navigerade ut i kosmos. Mitt barn, om jag säger dig att du just nu står framför denna dörr. Hur skulle det kännas? Förmodligen skulle du bli som ett barn på julafton. Du skulle känna det där pirret i magen. Du skulle bli ivrig att äntligen få öppna dörren och se vad som finns där inne. Du skulle göra allt i din makt för att öppna dörren. Där finns ju alla svar på varifrån ni kommer, varifrån allt liv mynnar. Där finns svaret på vem Gud är. Där finns svaret på vem Du är.

O du människobarn på jorden, räds icke att öppna denna dörr och möta sanningen om dig själv. Du är en längtande människa, och det är det längtande tillståndet som gör, och har gjort att livet utvecklats i evighet. Det är livets inbyggda längtan efter sig själv, som gjort att livet en gång uppstod.
Det älskade ursprunget finns som en stilla källa i ert inre. Fisken som simmar i denna källa vet inte om dess existens. Du är som fisken i vattnet. Du simmar i källans vatten. Vattnet omsluter dig som ett evigt smekande andetag. Skapelsen sker inom sig själv, så att säga. Du lever i skapelsen, och därmed kan du inte betrakta skapelsen utifrån. Du kan inte se dig själv som en fisk som simmar runt i den eviga källans gudomliga vatten. Du är inte separerad från källan. Du lever i den, och av den. Tiden existerar därför att du kan betrakta de vågor som kommer och går. Evigheten existerar runtomkring källan där du är.

Evigheten är som luften ovanför källvattnets yta. Syret i luften finns även i vattnet. Evigheten genomsyrar allt, men är mer svårtillgänglig under vattnet. Din kropp upplevs som vore den tyngdlös där i källans mitt. Men när du försöker kliva upp på land känns kroppen tung, oerhört tung. Säg mig, har du förstått vad jag menar med att du lever i källans absoluta mitt. Du lever, rör dig och är till. Men du inser och upplever inte alltid att evigheten ständigt omsluter dig. Det beror på att du är ett med evigheten. Du känner detta tillstånd så väl. Du är ämnad för detta tillstånd. Det är din födslorätt, och en självklarhet.

Följaktligen blir du bekväm i denna stilla källa. Men din själ börjar längta efter något mer. Du börjar med tiden inse att källan du lever i bara är en källa av många. Du börjar inse att det finns fler källor, och du börjar inse att det då också måste finnas en källornas källa, vari alla källor dväljs. Denna insikt får dig att vilja kliva upp på land. Där kommer du att möta motstånd, eftersom din kropp kommer att kännas tung i den lättare och luftigare världen. Du har inte längre något vatten som bär din kropp. Du behöver nu stå på dina ben, och bära dig själv.

Din gestalt blir också synlig för dig. Du kan äntligen betrakta hela dig, hela din kropp. Följaktligen infinner sig ett reflekterande som inte funnits tidigare. Du följde bara strömmen utan att egentligen veta vart du var på väg, och utan att veta vem du var. Du var ett med källvattnet, ungefär som ett foster i sin mammas mage. Det som sker när du kliver upp på land är att du blir medveten om dig själv. Många skulle kalla detta skede för fallet ur Edens lustgård, efter att Adam och Eva ätit av den förbjudna frukten. Men jag skulle kalla det för en nödvändig utveckling för att livet skulle bli medvetet, och utvecklas i enlighet med de skapelselagar som livet rymmer.

Ursprunget är alltid ett viktigt skede för allt liv, men allt liv härbärgerar en inbyggd längtan att utvecklas. Denna inbyggda längtan är en förutsättning för att livet skulle uppstå och manifesteras i fysisk form. Du längtade efter att betrakta dig själv, som ett litet barn. Vem är jag egentligen? Vi tittar också på varandra, och undrar vem är du? Fallet från källan vi kommer ifrån, kan också i det här fallet med fisken i vattnet, tolkas som en uppstigning. Och det är egentligen en mycket mer korrekt beskrivning. Det är när du stiger upp på land som du blir medveten om dig själv, och ser att du är naken. Du vill omgående skyla dig med något, därför att du skäms. Men det känns också kallt eftersom din kropp är våt.

Du börjar söka värme, och känner så solens strålar mot din kropp. Du inser att kopplingen till något som finns långt ovanför ditt huvud, är verklig och mycket viktig i den nya dimensionen. Därför söker du dig dit där solen lyser. Du vänder ditt ansikte mot skyn och tar emot den värmande energin. Du känner också att du får en enorm kraft av strålarna. Du blir lättare i kropp och sinne. Sen börjar du vandra. Du vill upptäcka den nya världen. Solen lyser upp din väg. Du får luft i dina lungor och kan börja andas. Det är ett helt nytt sätt att syresätta din kropp som du inte är van vid. Där du tidigare hade gälar att andas med utvecklas nu luftstrupe och lungor.

Du börjar att andas medvetet. Du drar in luft i lungorna, och känner hur ditt bröst vidgas. Du låter luften sakta lämna din kropp, och bröstet sjunker ihop igen. Du andas medvetet. Varje andetag analyseras. Och varje andetag gör din kropp lättare. Det är inte bara solen som ger dig kraft. Du märker att varje andetag syresätter din kropp och det nya livet kommer in i varje cell. Innan andades du per automatik, eftersom du var ett med källan. Vattnet gled genom dina gälar per automatik. Nu gör du en aktiv handling, och du är medveten om den. Skönheten du upplever i din kropp, och på din kropp är oemotståndlig.

Livet tycks ha återuppstått i ett nytt ljus. Du har trätt in i en ny dimension där du har mött dig själv. Första evigheten levdes under ytan, och där förstod du inte vem du var, och var du var. Men när du kom upp på land, såg du varifrån du kom. Du förstod att du hade levt i källans vatten, omedveten om dess existens. Först på land kunde du se det.

Du står nu i begrepp att träda in i ytterligare en dimension. För en människa som står i begrepp att träda in i en ny dimension kan det vara skrämmande. Vad finns bakom dörren. Ser jag verkligen vad som finns där? Kommer jag att förstå vad jag ser? Tänk om jag blir besviken? Du längtar så mycket efter att återigen kliva upp ett steg. Denna gången handlar det om att ta ett kliv upp ur den tredje dimensionen som ni kan beskåda med era ögon, till den femte dimensionen som är inkännandets dimension. Skulle jag försöka beskriva hur detta skifte går till, skulle jag visa er ett timglas.

Inom er finns ett inre timglas som lägger tid till er eviga själ. Där i mitten sker ditt liv i nuet. Skeendet som du varit med om tidigare, ligger nu i timglasets nedre hälft. När du vände timglaset första gången började sanden ifrån dåtiden åter att rinna genom timglaset. Du lärde dig allt på nytt. I den nya dimensionen fick du göra samma erfarenheter om igen, men i ett högre ljus. Du fick chans att ändra på det som hade misslyckats första gången. För den observante innebär detta att du nu står i begrepp att vända på timglaset ännu en gång. Det innebär också att du i den nya dimensionen än en gång har möjlighet att göra om och göra rätt, det som du tyckte gick fel förra gången. Den kan vara från detta livet, men även ifrån andra liv.

Mätt blir den som äter. Vis blir den som förstår. Du kommer nu att förstå vilken chans detta är. När du lämnar fiskarnas tidsålder en gång för alla, kan du på riktigt se dig själv. Inte bara din fysiska kropp, utan hela din eviga varelse. Mätt blir den som äter. Kärleksfull blir den älskar. För när det handlar om kärlek så är det inte något som kommer utifrån. Det handlar om något som föds inom er. Egentligen är inkännande, kärlekens incitament. Att känna in.

Många vill tro att det handlar om att ta emot kärlek från en annan människa eller tom från Gud. Men det vill jag säga dig. Det handlar om att vara inkännande. Det handlar om att öppna porten du står framför, och känna där inne vad som händer. Du står nämligen framför en gigantisk port till en ny dimension, och den porten, som sitter i din hals, leder in till ditt eget inre himmelrike. Du har längtat hit. Du har varit rädd för att komma hit, i tron att du inte skulle få se det du hoppats att få se, eller uppleva det du hoppats att uppleva. Du har sneglat på dörren så många gånger, och sagt till dig själv: En annan gång. Jag vet ju vad jag har, och det känns tryggt här.

Men ett är säkert. Mötet med dig själv sker på en helt ny nivå innanför denna gyllene port. Skapelseberättelsen föder ett nytt barn innanför denna port. Själens pånyttfödelse sker här. Mästerlighet är detta barns kännetecken. För alla som har ögon att se, är detta barn en mästare. Därför ber jag dig, att nära och sköta detta barn väl. När sanden ifrån dåtiden åter rinner genom ditt liv, se chansen du har att ändra ditt sätt att reagera, tänka och agera i förhållande till de motstånd som dyker upp, och framför allt i förhållande till dig själv.

Dra en suck av lättnad när du förstår varför saker händer dig om och om igen. Förstå att du har tagit nästa steg i ditt liv, och nu får chansen att komma till rätta med livsavgörande felprogrammeringar. Dra en suck av lättnad och låt dessa skeenden passera. Frigör dig från lidandet du upplevt, genom att känna in vad som händer i bröstet när du medvetet andas bort det tunga lidandet när det passerar. Med vetande ska du bli fri. Medvetande frigör dig. Ta tag i ande-taget på denna port, och låt den äntligen öppnas på vid gavel. Räds icke storheten i din egen själ. Inget kan gå fel när du öppnar inkännandets port. Ana storheten inom dig, i det lilla barnet. Ana vem du är i detta barn. Se sanningen om dig själv. Förstå att det är dags nu. Förstå att du känner in sanningen i ett enda hisnande andetag. Du är Jag, och jag är Du! I evigheternas evighet, i källornas källa!

Med hjärtinnerliga och inkännande hälsningar

Er ödmjuke mästare och tjänare!

Jesus Kristus i SannAnda