Vision och Källa via Galaxygirl | 7 december 2021
Vision och Källa via Galaxygirl | 7 december 2021
Vision och Källa 7.12.2021
Intro: Vänligen läs med förståelse, för att vi är väldigt, väldigt behövda här, på denna jord, i detta heliga ögonblick. Det är ett lika heligt ögonblick här, för Källan är här såklart också. Det här är helt enkelt min vision i går kväll och jag känner ett behov att dela den med er om det kan hjälpa någon under denna tid av förändring. Min syster flippade ur när hon läste detta och sa att det lät som att det enda sättet att vara lycklig här är att dö, vilket absolut INTE är meningen med att dela denna upplevelse! Jag dog inte alls i min dröm, jag fick bara en liten uppgradering och jag kunde enkelt komma tillbaka genom portalen. Det var riktigt roligt och vackert! Hoppas du njuter! Mycket kärlek.
(Jag ser skimrande plasma som rör sig, vibrerande och levande. Det är silverglänsande och fyllt med alla regnbågsfärger som krusar som tjockt vatten. Det är en portal, en stor oval öppning framför mig. Jag ser änglar runt portalen le mot mig, starkt. De vinkar mig närmare. Jag sticker mitt huvud genom portalen och ser att det är en portal till en högre vibrerande jord där det är mycket levande och ljus fyllt med färger av ursprungligt blått och grönt, klar luft, mild vindar och helt lugnt. Jag kliver igenom. Gräset är mjukt som kashmir, mörkgrönt och tjockt, kramar om mina fötter när jag går. Jag tittar ner på mina fötter. De lyser, strålar. Jag tittar på mina händer med långa fingrar. De är mina händer men inget nagellack eller nagelrötter eller förhårdnader från dagars arbete. Jag känner mig längre. Mitt hår är långt kastanjebrunt med guldfärgade inslag och jag känner mig fantastisk, lång, stark. Jag känner mig överväldigande säker. Jag har på mig en enkel, ändå elegant vit silverklänning. Jag tittar bakom mig. Jag har gått igenom portalen av skimrande plasma och jag känner för att skratta och gråta på samma gång. Det känns så bra här. Det känns som hemma. Det känns som det jag alltid har längtat efter. Jag ser fler människor gå igenom, förvandlade. Vi är den första vågen. Jag huttrar och skakar. Det rinner elektricitet genom min kropp när jag skriver detta, det känns så verkligt.)
Vi är den Enda. Vi visar dig detta, galaxygirl, för du är bland många av de första. Du ska leda de andra genom portalen om du så vill. Här kan du vila och föryngra dig. Tiden är av en annan vibration här, du kan vila och sedan återvända och det kommer bara att vara ett ögonblick i din nuvarande värld.
(Jag lägger mig under ett träd och jag ser och hör ljusets viskningar i löven. Det är en perfekt behaglig bädd av djupgrönt gräs som omsluter mig som en helande balja. Jag är omgiven av ljusa prickar som dansar och rör sig. Älvor har hittat mig och de välkomnar mig till Nova Gaia. Efter min vila får jag utbildning av någon som jag tror är en guide men jag kan inte riktigt se hans ansikte. Han följer med mig tillbaka igenom. Ingen tid har gått … Jorden verkar nu grå och disig, matt och dunkel i jämförelse med ljusets klara färger där vi precis var. Vi kliver igenom portalen och uppmuntrar andra att komma igenom, leende, tröstande, för den gamla vibrationsjorden krossas, som ett tv-spel där nivån har rensats och omvärlden faller i spillror, det är inte längre hållbart och den kollapsar. Vi erbjuder kärleksfullt våra händer för att dra människor till vår sida. Jag ser att många inte kan se oss och vi ser ut som lätta blobbar för dem. Men många gör det, och det är en djup glädje, som jag aldrig har känt. Jag gråter när jag skriver detta. När jag står vid portalen tittar jag upp och jag ser miljontals skepp som transporterar de i stas som inte är redo att se, eller att förvandlas. De hypnotiseras i rader som går till skeppen innan jorden omkonfigurerar sin yta. Jag ser och känner stora förändringar.)
Vi är de många i den Enda. Jag är Källan. Barn, kom hem till mig, kom hem till mig själv. Illusionen finns inte längre. Ni ser skuggorna, och de är högljudda. Men de finns inte mycket längre. Denna verklighet håller på att förändras. Ändra er med det. Anpassa er med det. Var starka i min närvaro, som finns inom er.
Jag är Källan. Jag är inandningen och utandningen och däremellan. Jag är ljuset och kärleken mellan atomerna som dansar och snurrar. Jag är andningen i allt som är och du är en del av mig. Du är en del av detta kosmiska andetag av kreativitet. Var inte rädd. Livet kopplat till mig är liv kopplat till dig själv, med din inre guds andetag och det yttre kosmiska andetaget är de av en essens, av en expansionsrörelse. Var inte rädd. Singulariteten närmar sig och det finns inget som kan ändra på detta. För det är min vilja. För det är mitt gudomliga dekret och det är mitt hjärtas val att välja er. Att välja livet, att välja förnyelse av skapelsen i detta rike som har upplevt sådant mörker och lidande. Jag har lidit tillsammans med er och nu är det dags för förnyelse, återlösning och återfödelse.
~ galaxygirl
Översättning: Lars-Eric