Yeshua: Atlantis Arv, via Pamela Kribbe, 21 februari, 2022
Yeshua: Atlantis Arv
Februari 21, 2022
av Pamela Kribbe
Detta underbara budskap och undervisning från Yeshua är inte någon snabb läsning. Den är lång, mycket informativ och är värd tid och uppmärksamhet.
Denna övergångstid på Jorden tar upp många gamla saker till ytan. Gamla energier dyker upp från förflutna tider, tider då ni var inkarnerade och levde där ni upplevde mycket. Alla dessa gamla lager dyker nu upp igen.
Jag skulle vilja tala om dessa gamla tider idag, för att ta er till en djupare förståelse av er själva, av vilka ni är här och nu. Ni är gamla, uråldriga varelser, som bär på en hel del upplevelser. Ni har gjort långa resor genom tid och rum, och inte bara på planeten Jorden.
Låt mig ta er tillbaka till början.
Det fanns aldrig någon början, men för den här berättelsens skull talar jag om en början, eftersom det fanns en utgångspunkt för den stora cykel av liv som ni nu är fast i.
Jag tar er till tidpunkten för er födelse som individuella själar, som ett separat “jag”. “Jaget” som är så bekant för er nu, var ett helt nytt fenomen i universum. Att vara avskild och individuell, gör det möjligt för er att samla en mängd upplevelser, och ja, illusioner också. Men det gör det inte mindre värt. Det är just genom att vara ett ‘jag’, att vara skild från helheten och uppleva de illusioner som följer med det, som ni kan upptäcka vad som inte är det. Ni kan upptäcka en illusion och uppleva den inifrån och ut. Till en början var detta inte möjligt. Till en början fanns det Enda och ingenting utanför det, som ett odifferentierat hav av kärlek och enhet. Försök uppleva rädsla och okunnighet därifrån!
❥ Genom att vara sårbar och illusionsbenägen, samlar ni en enorm mängd erfarenhet, vilket gör att ni verkligen kan förstå vad enhet betyder, vad kärlek betyder på erfarenhetsnivå.
Ni kommer att förstå vad kärlek är, inte som ett abstrakt begrepp utan som en levande, kreativ kraft som rör er och fyller ert hjärta och ande, med en djup känsla av glädje och tillfredsställelse. Detta är slutmålet för er resa, Hemkomsten ni längtar efter: ni själva som Gud, att uppleva enhet som “jaget”. Ni vill inte ge upp “jaget”. Det är genom kopplingen av ert ‘jag’ till helheten, som ni upplever den djupaste glädjen och lägger er egen unika energistämpel till hela skapelsen. Ni som Gud tillför något nytt och värdefullt till skapelsen.
Jag ber er att gå tillbaka till tiden då detta “att vara ett jag” tog form för första gången.
Då var ni, eller skapades ni som, änglar. Kan ni känna ömheten och oskulden i den ursprungliga energin, den där avlägsna början i vilken ni först “gjöts”, lärde känna “formen”. Helt plötsligt var du “du”, distinkt och skild från de andra omkring dig, och du upplevde miraklet att vara en individ. Ni var fortfarande så nära källan till det gudomliga ljuset, att ni fylldes av kärlek och svämmade över av glädje och kreativitet. Det fanns en otrolig önskan hos er att uppleva, veta, känna och skapa. Var vänliga och gå in i det ett ögonblick och se om ni kan förnimma sanningen i det: att ni är änglar i den djupaste delen av er…
❥ Jag tar nu ett stort kliv i tiden, eftersom jag bara kan ge en bred översikt över denna omfattande historia. Jag tar er till planeten Jordens början.
Ni fanns närvarande där, ni är äldre än Jordens existens som en fysisk planet. Er födelse som ett orört jag-medvetande, ligger mycket längre tillbaka än Jordens början.
Föreställ er nu att ni bidrog till utvecklingen av livet på Jorden. Långsamt utvecklades livet på jorden, genom att det fanns element av materia som erbjöd ett brett utbud av möjligheter för medvetanden att inkarnera i materiella former eller kroppar: mineraler, växter och senare djur. Och ni var djupt involverade i denna skapelseprocess. Hur?
Ni var änglarna och devorna som stöttade och närde växtriket, ni kände “livets väv” på jorden på nära håll och brydde er om den på djupet. Ni har också försett djurens livsformer med kärlek, omsorg och eterisk näring.
❥ Minnen ni bär på från paradiset eller Edens lustgård, av en perfekt balanserad natur där ni hjälpte till som vårdare och förvaltare, härrör från denna uråldriga tidsålder. Ni var då inte inkarnerade ännu, utan svävade mellan de eteriska och fysiska rikena. Ni var änglar på gränsen till att födas in i materien.
Minns den tidens oskuld, minns hur det var att vara detta ängel-deva-medvetande, och hur innerligt ni älskade Jorden och alla manifestationer av liv på den. Känn den barnsliga aspekten av ert medvetande då. Ni var som barn som lekte i paradiset, alltid pigga på äventyr, skojade, skrattade och upplevde glädjen att uttrycka er fritt i en trygg miljö. Trots er lekfullhet kände ni stor vördnad för livets vägledande lagar, och ni kunde inte tänka er att behandla livsformer med något mindre än djup kärlek och respekt.
Så ni har i någon mening varit föräldrar till livet på Jorden. Detta förklarar varför ni kan bli ordentligt chockade av naturens störningar, med modern teknik och det allmänna missbruket av naturens krafter.
❥ Varför påverkar det er så?
Det är för att ni har vårdat och tagit hand om just dessa energier från början. Ni är anslutna till dem, till Jorden och dess många livsformer via era essenser, som en förälder till sitt barn och som en skapare till skapelsen. Då, när ni var änglar som tog hand om livet på Jorden, visste ni inte varför. Ni agerade som barn som kände sig dragna till ännu ett äventyr, spänningen i det nya, och ni lät er helt enkelt styras av det som kändes glädjefullt och spännande för er. Ni lade er energi där den kändes välkommen.
Så ni hjälpte till att skapa paradiset på Jorden: livets prakt, ett överflöd i växt- och djurriket, mångfalden av livsformer och den ohämmade utvecklingen av det.
Snälla håll fast vid den här bilden ett ögonblick…… kom ihåg vilka ni är.
Även om det verkar för storslaget när jag berättar detta, så tillåt er bara att fantisera om att ni var en del av det, att ni fanns närvarande som änglar där i Livets trädgård, lekfulla, oskyldiga, ni vårdade och omhuldade livet.
Ut ur paradiset – det första Fallet genom Upplevelse
Många utvecklingar har skett på Jorden under miljontals år, som är svåra att beskriva i ett nötskal. Men vid en viss tidpunkt stördes ert lyckliga äventyr i Edens lustgård av ett yttre inflytande, av det som kan kallas “dåligt” eller “mörkt”.
❥ Från andra dimensioner i universum började varelser lägga sig i Jorden. Deras syfte var att utöva makt och inflytande över livet på Jorden.
Denna händelse, störningen med kraftfulla mörka energier som från er synvinkel dök upp från ingenstans, chockade era ängla-själv djupt. Ni var inte förberedda. Detta var ert första möte med “ondskan” och det skakade er värld i dess grundvalar. För första gången upplevde ni hur det var att inte känna sig trygg längre. Ni lärde er känna “mänskliga känslor”: rädsla, chock, ilska, besvikelse, sorg, upprördhet: vad är det här?, vad händer?!
Förnim hur skuggorna föll över er i mötet med mörkret, dualitetens mörka sida.
Sakta började suget efter makt, som hade chockat och förskräckt er, att ta er själva i besittning. Det berodde på att ni kände indignation och upprördhet mot angriparna, och ni ville försvara och skydda Jorden mot denna konstiga invasion.
❥ Jag talar om ett utomjordiskt inflytande, en viss ras så att säga, vars ursprung inte spelar så stor roll för vår berättelse.
Det som spelar roll är att ni delvis absorberade dessa varelsers energi, och därmed kom på fall. Jag talar inte om ett bibliskt syndafall, eftersom denna fras förknippas med synd och skuld, utan ett fall in i upplevelse, in i mörker, som på sätt och vis var “förutbestämt”, eftersom ni var en del av dualitetens värld. Genom att vara ett ‘jag’, genom att uppleva separation från helheten, föddes fröet till dualitet inom er. Det är en del av skapelsens logik att ni kom att utforska alla ytterligheter av dualitet, när ni väl var i den.
Ni blev stegvis krigare själva, eftersom ni vill kunna skydda ert “territorium”.
❥ Ett nytt skede följde i er historia, där ni fastnade i olika galaktiska krig och kamper.
Var snäll och ägna en stund åt att känna att detta händer, fallet från änglabarnets lekfulla energi till den galaktiska krigarens hårda och arga energi. Vi talar om långa tidsperioder. Det kan tyckas storslaget och otroligt att ni har gått igenom allt detta, ändå ber jag er att låta er fantasi resa med mig ett tag.
❥ Ni fastnade i en hård och storslagen strid. En del av science fiction-litteraturen som ni känner till, beskriver allt detta och är faktiskt inspirerad av verkliga händelser i ett avlägset förflutet. Det är inte bara fiktion. Mycket har faktiskt hänt och ni var djupt involverade i det. Ni förlorade er själva i kampen om makten, och under detta skede av er historia upplevde ni verkligen egots energi.
Jag har pratat om detta tidigare i Ljusarbetar-serien, och jag vill nu ta ytterligare ett stort kliv och berätta vad nästa viktiga del var.
Efter en lång, lång tid tröttnade man på att slåss. Ni hade fått nog. Ni började bli ledsna och stridströtta, och en sorts hemlängtan smög sig in i era hjärtan. Ni hade länge varit besatta av de krig och konflikter ni var inblandade i. Illusionen av makt kan utöva ett hypnotiskt inflytande över ett oskuldsfullt, naivt sinne. Ni var naiva och oskuldsfulla när ni upplevde ert första fall till mörker.
❥ Men sedan, vid en viss punkt, skedde ett uppvaknande inom er. Ett vagt minne om gamla dagar i Paradiset rörde sig i era sinnen och hjärtan, som påminde er om den glädje och oskuld ni en gång kände. Ni önskade att ni kunde gå tillbaka dit, och ville inte slåss längre.
Man kan säga att egots energier var slutkörda i er, genom full upplevelse av det. Ni hade känt till alla sidor av striden, hela spektrat av känslor som hade att göra med att vinna eller förlora, ha kontroll eller ge upp, att bli dräpare eller dräpas. Ni hade blivit desillusionerade om makten och upptäckte att makten inte gett er vad den lovat: kärlek, lycka, fulländning. Ni vaknade ur er hypnotiska sömn och längtade efter något nytt.
När ni nådde ut för att höja er över kämparenergin och ansluta till hjärtats energi, var ni återigen naiva och “ovana”. Ni var som barn som stack huvudet över staketet till ett helt nytt land, där inte kamp eller makt var de rådande krafterna, utan kärlek och anknytning. Ni följde era själars kall och klättrade över staketet. Ni började möta varandra igen och känna igen varandra som själsfränder, medlemmar av samma familj. En gång hade ni lekt tillsammans som änglar i Edens Lustgård.
❥ Medlemmarna i ljusarbetarfamiljen, som är en del av samma födelsevåg av själar, såg upp till varandra igen och kände sig dragna av ett gemensamt anrop, ett gemensamt uppdrag.
Ni visste att ni var tvungna att göra något för att ta det stora steget mot hjärtmedvetande, för att återgången till Paradiset skulle kunna ske för er. Ni kände att ni hade att göra med Jorden ännu en gång, men den här gången som människor, inkarnerade i en mänskliga kroppar, för att från ert inre uppleva vad som hade hänt på Jorden, på grund av de galaktiska krigen och ert maktmissbruk.
I er kamp om makten hade Jorden alltid stått i fokus för uppmärksamheten. Många galaktiska parter kämpade om herraväldet på Jorden, och detta påverkade Jorden negativt, allt liv på henne och den evolverande mänsklighetens kollektiva själ.
❥ Anledningen till att Jorden var ett så viktigt mål för alla dessa stridande parter, är inte så lätt att förklara.
Kort uttryckt är Jorden startpunkten för något nytt: det är en plats som för samman många olika dimensioner och verkligheter, och därför utgör ett vägskäl mot framtiden. Många, många energier möts och blandas på Jorden – inom växt-, djur- och speciellt människoriket. Detta är väldigt speciellt. När dessa energier kan samexistera fredligt, kommer det att åstadkomma en enorm explosion av ljus i hela kosmos.
Det är därför Jorden spelar en nyckelroll, och därför var hon centrum för en stor strid.
Ni var en gång delar av denna strid, som förövare, och försökte manipulera livet och medvetandet på Jorden, på ett ganska aggressivt sätt.
Detta orsakade skada på den evolverande människan. Mänskligheten var då i sitt spädbarnsstadium, “oskuldsstadiet”. Människan var “bebodd” av själar som kom från en annan födelsevåg än ni. Vi har kallat dem ‘Jordsjälar’ i Ljusarbetarserien. Det var en grupp själar som var yngre än ni var, som hade manifesterats på Jorden tidigare och som var tvungna att hantera utomjordiska manipulationer som inskränkte människans förmågor. De utomjordiska krafterna projicerade energier av rädsla och underlägsenhet in i människans öppna och unga medvetande. Detta gjorde det möjligt att få kontroll över dem.
❥ Jag återvänder nu till ert beslut om att inkarnera på Jorden som människor.
Ni hade två motiv. För det första kände ni att ni var redo för en inre förändring och transformation. Ni ville släppa taget om egots kämpande attityd och växa mot ett annat sätt att “vara”. Ni visste inte exakt vad detta betydde; ni kunde inte förstå det fullt ut ännu, men ni anade att en inkarnation på Jorden skulle erbjuda er precis de utmaningar och möjligheter ni behövde.
För det andra visste ni att ni var tvungna att ställa saker tillrätta som hände på Jorden, delvis på grund av det ni gjort. Ni kände på något sätt att ni ursprungligen hade ett djupt band till Jorden, baserat på kärlek och ömsesidig respekt, men det hade blivit korrumperat när ni lät er insnärjas i krig och strider för själva Jorden.
❥ De två ytterligheterna av er, ängla-barn och hårdföra krigare, behövde föras samman och transformeras, och vilken plats kunde då vara mer lämplig för detta än Jorden?
Ni kände er djupt kopplade till den här planeten, och ni kände också en “karmisk skyldighet” att förbättra tillståndet på Jorden. Ni ville förändra och lyfta medvetandetillståndet på Jorden. Så ni blev “ljusarbetare”.
Ni inkarnerade på Jorden vid tiden för Atlantis.
Atlantis – det andra Fallet genom Upplevelse.
Atlantis var en civilisation som ligger mycket längre tillbaka i tiden än den kända historiska eran. Atlantis kom gradvis till för cirka 100 000 år sedan, och upphörde för cirka 10 000 år sedan. Den första fanns till och med för mer än 100 000 år sedan.
❥ Atlantis utvecklades gradvis när utomjordiska raser började invadera Jorden genom att faktiskt inkarnera i mänskliga kroppar. Dessa själar hade i allmänhet en hög mental utveckling.
På den tiden bestod samhällena på Jorden till stor del av Jordsjälar, och det var “primitiva samhällen” som ni kallar dem.
Det fanns, redan innan Atlantis, många utomjordiska influenser på Jorden, från galaktiska världar som skickade tankeformer till Jorden på olika sätt. Tankeformer är energier som kopplar sig till människor på den eteriska eller auriska nivån, och därmed påverkar människors tankar och känslor.
❥ Detta sker kontinuerligt när ni absorberar idéer och föreställningar från er uppväxt och ert samhälle. Dessa omger er som ett smittsamt nät. Men det kan också ske från de astrala nivåer som omger er.
Tankeformerna som projicerades till er av de galaktiska krigarna var i allmänhet kontrollerande och manipulativa, men det har alltid funnits influenser av ljus och mildhet också. Det är människorna själva som bestämmer vad de släpper in eller inte.
Vid ett visst ögonblick ville de galaktiska parterna ha ett mer djupgående inflytande på Jorden, och det fanns en möjlighet för dem att faktiskt bebo mänskliga kroppar, kort sagt att inkarnera på Jorden. Anden eller livet öppnade för denna möjlighet, eftersom det passade in i deras inre väg av utveckling. Ni var en av dessa parter. I er andliga litteratur kallas folk som härstammar från dessa galaktiska världar ofta “stjärnfolk” eller “stjärnfrön”.
❥ Atlantis blev resultatet av en sådan sammankomst, en blandning av Jordens samhällen med infödda och inflödet av de själar som kom utifrån. Ni, vågen med ljusarbetarsjälar, inkarnerade på Jorden för att ni ville åstadkomma förändring och framsteg och för att ni ville utveckla er själva, från ett egobaserat medvetande till ett hjärtbaserat.
När ni anlände kändes det väldigt besvärligt och obehagligt till en början, att finnas inne i fysiska människokroppar.
Att leva i så tät fysisk materia gav er en känsla av orörlighet och fångenskap, eftersom ni var vana vid mycket mer flytande och flyktiga kroppar, som hade större psykisk förmåga. I högre (mindre materiella eller täta) frekvenser eller dimensioner, har ert psyke mycket mer direkt inflytande på den materiella miljön. Genom att helt enkelt tänka på, eller önska något, kan ni på dessa plan skapa eller attrahera det direkt. Era sinnen var vana vid att skapa mycket snabbare än vad som var möjligt på Jorden.
❥ Man kan säga att reaktionstiden på Jorden är mycket långsammare.
Så när ni kom hit för första gången fick ni känslan av att ni på något sätt var låsta i en solid och orörlig kropp och ni blev osäkra, eftersom det ni önskade och eftersträvade inte förverkligades så lätt längre, och ert grepp om livet och omständigheterna verkade vara ganska begränsade.
❥ Så ni blev förvirrade när ni kom hit. Samtidigt hade ni vältränade mentala förmågor som utvecklades under era tidigare galaktiska liv.
Att skicka ut tankeformer och projicera dem till andra levande varelser, kräver att ni äger en hel del psykisk styrka. Era sinnen var som en uppsättning vassa knivar, som måste visa sitt värde i en helt annan miljö. Era tränade mentala förmågor var en gammal färdighet, och på grund av känslan av alienation och det förtryck ni upplevde på Jorden, försökte ni instinktivt hitta er väg hit genom att använda denna gamla färdighet. Ni började alltså utöva era mentala krafter på Jorden. Ursprungligen hade er avsikt varit att ansluta till Jordens verklighet från hjärtat. Innan ni inkarnerade visste ni att, trots era formidabla analytiska och psykiska krafter, så låg era hjärtan i träda och var i behov av frön, små plantor av ljus. Men detta “glömde” ni när ni kastade er in i Jordens verklighet och era medvetanden blev beslöjade.
På Jorden var ni tvungna att ha att göra med Jordsjälarna, som levde där som människor, och ni förstod dem inte så bra.
Ni trodde att de var instinktiva och barbariska varelser. Ni förstod inte deras direkta, spontana sätt att uttrycka känslor. De var primitiva i era ögon, de var kopplade till sina känslor och instinkter mer än till deras sinnen. Ni hade förmågor och gåvor som skilde sig från den naturliga läggningen hos människorna på Jorden.
Även om ni ofta föddes och växte upp som deras barn (när ni föddes av själsföräldrar på Jorden) utvecklades det gradvis en social klyfta mellan er och dem. På grund av era överlägsna mentala färdigheter utvecklade ni teknologier som tidigare varit okända. Allt detta hände långsamt och naturligt. Vi talar om tusentals, till och med tiotusentals år.
❥ Utan att gå in på detaljerna i denna process vill jag be er att känna essensen av vad som hände där.
Kan ni tänka er att ni var en del av det?
Kan ni föreställa det hur det måste ha känts att hamna någonstans där ni inte riktigt känner er hemma och veta: det finns något jag planerat att göra här, men vad var det…?
Låt mig se, jag har vissa förmågor och krafter inom mig……detta skiljer mig från många andra i min omgivning……Jag kommer att använda dessa talanger för att hävda mig. Känner ni igen denna typ av stolthet och ambition inom er? Minns ni att ni kände så?
❥ Detta är en typisk Atlantisk energi.
Gradvis kom en ny kultur till på Jorden, en civilisation som förde fram en aldrig tidigare skådad teknisk utveckling, som påverkade alla delar av samhället.
Jag skulle vilja säga lite mer om den typ av teknik som utvecklades i Atlantis.
Det ni som “stjärnmänniskor” fortfarande mindes starkt, trots glömskans slöja, var att ni kunde påverka den materiella verkligheten genom att använda kraften i ert sinne, speciellt det tredje ögat. Det tredje ögat är energicentret (chakrat) för intuition och psykisk medvetenhet, och det är beläget bakom era två fysiska ögon.
Det tredje ögats kraft var fortfarande mycket bekant för er i de första inkarnationerna, som en andra natur för er själ. Ni visste “hur det fungerade”. Ni visste att materia (fysisk verklighet) har en form av medvetenhet, är medvetenhet i ett visst tillstånd. Genom denna viktiga insikt om medvetenheten och materiens enhet, kunde ni påverka och forma materia, genom att ta inre kontakt med medvetandet i materiens del. På detta sätt kunde ni bokstavligen flytta materia, manipulera den via sinnet.
❥ Ni kände till en hemlighet som senare glömdes bort.
Nu ser ni materia (fysisk verklighet) som separerad från medvetandet (sinnet). Influerad av modern vetenskap har ni glömt att alla varelser är besjälade: allt har någon form av medvetenhet som ni kan ansluta till och samarbeta med på ett kreativt sätt. Denna kunskap var självklar för er i de gamla tiderna.
❥ Men under Atlantis, när era hjärtcentran inte hade väckts helt, kontrollerades ert tredje öga övervägande av viljan eller egot (solarplexus eller tredje ögats chakra).
Ni stod vid dörren till en ny inre verklighet, verkligheten av hjärtbaserat medvetande, men på grund av chocken av att vara nedsänkt i Jordens täta verklighet, förlorade ni tillfälligt er fina och nya inspiration. Ni lät er vilseledas av överdriven användning av viljan blandad med det tredje ögats kraft. Ni strävade efter att göra saker bättre i en större skala (‘ljusarbete’) men ni gjorde det på ett självcentrerat sätt, med en auktoritär inställning till Jordens själar och natur.
Under Atlantis storhetstid fanns det många möjligheter och tekniken var mycket avancerad, på vissa områden till och med mer avancerad än er nuvarande teknologi, eftersom kraften i telepati och psykisk manipulation användes och förstods mycket bättre. Direkt telepatisk kommunikation kunde äga rum mellan olika individer på stort avstånd från varandra. Det gick att lämna kroppen medvetet och resa omkring. Kommunikation med utomjordiska civilisationer eftersträvades och genomfördes.
Mycket blev möjligt under Atlantis, men mycket gick också fel.
Det fanns generellt en klyfta mellan den politiskt andliga eliten och det “vanliga folket”, som till övervägande del bestod av jordsjälar. De sågs som underlägsna varelser, medel för att uppnå ett mål och de användes faktiskt för genetiska experiment, som var en del av den Atlantiska ambitionen att manipulera livet på den biologiska nivån, så att mer överlägsna livsformer kunde skapas.
En positiv aspekt av det Atlantiska samhällets ålder, var förresten jämställdheten mellan män och kvinnor. Männen och kvinnornas maktkamp, där kvinnor förtrycktes fruktansvärt under det sista skedet, var inte en del av Atlantis. Den feminina energin respekterades fullt ut, särskilt då den är direkt relaterad till kraften i det tredje ögat (intuition, klärvoajans, andlig styrka).
❥ Jag vill ta er till Atlantis undergång. Energier var i arbete där som ni fortfarande försöker hantera. Ni var djupt involverade i det som gick fel i det skedet.
I Atlantis levde ni från viljans centra och det tredje ögat. Er hjärtenergi öppnade sig inte nämnvärt. Vid en viss tidpunkt blev ni förtjusta i möjligheterna med er egen teknik och ambitionen att skapa mer överlägsna livsformer. Ni tillämpade genteknik och experimenterade på flera livsformer, och ni kunde inte förstå, kunde inte känna att ni var respektlösa mot Livet genom detta. De ni experimenterade med kunde inte räkna med er empati och medkänsla.
❥ Den energi som fanns i detta skede av perversion i den Atlantiska civilisationen, återvände specifikt under 1900-talet som den Nazistiska regimen i Tyskland.
Grymt experimenterande och en allmän attityd av klinisk kyla mot “lägre livsformer” var en väsentlig del av den regimen. Bristen på medkänsla och empati som visades mot offren, bristen på känslor och det mekaniska sättet att “hantera” offren, liknade den Atlantiska attityden. Detta fyller er nu med en djup känsla av skräck. Ni har sett och känt den andra sidan av det, offersidan, under livstiderna efter Atlantis.
Men under Atlantis var ni gärningsmännen.
Det var där en speciell “karma” uppstod. Atlantis är nyckeln till era “livstider av gärningsmän”, era mörka sidor. Jag säger inte det här för att få er att skämmas eller för att ni ska känna er skyldiga, inte alls. Vi är alla en del av denna historia, tar på oss olika roller och förklädnader, och det är så här det är att vara i dualitet. Det är att uppleva och spela alla tänkbara roller, från väldigt ljusa till väldigt mörka. Om ni kan erkänna er mörka sida, om ni kan acceptera att ni spelade rollen som förövare också, blir ni mer balanserade, fria och glada. Det är därför jag berättar detta.
Vid ett tillfälle hade den tekniska utvecklingen som ni – och andra själsgrupper – eftersträvade, en så stor inverkan på naturen att de ekologiska systemen på Jorden stördes. Atlantis undergång skedde inte helt plötsligt. Det fanns många varningstecken – naturens vinkande – men när de inte lyssnades inträffade enorma naturkatastrofer, genom vilka den Atlantiska civilisationen översvämmades och förstördes.
❥ Hur påverkade det er på det inre planet? Det var en chockerande upplevelse, en traumatisk upplevelse; det var ännu ett Fall, ett andra Fall av upplevelse i djupet.
Under era inkarnationer på Jorden hade ni så småningom tappat kopplingen till hjärtenergin som ni hade nått ut till.
Starkare än någonsin insåg ni efter Atlantis fall, att sanningen inte fanns i att kontrollera livet, även om syftet verkade ädelt. Ni började då verkligen öppna upp för hjärtats viskande röst, som talar om för er att det finns en visdom som arbetar genom livet självt, vilken inte behöver styras eller kontrolleras. I själva livets flöde, i hjärtats och känslornas flöde, finns en visdom som ni kan tona in er till, eller anpassa er till, genom att lyssna och överlämna er. Det är inte en visdom skapad från huvudet eller av viljan, det är en visdom som kommer genom att tillåta ett högre perspektiv, kärlekens röst.
Denna mystiska kunskap, som åtföljs av en känsla av ödmjukhet och överlämnande, började ni långsamt känna inifrån. Men inte ens då var tiden ännu mogen för ett glädjefullt uppvaknande av hjärtenergierna. En skugga hade fallit över er under Atlantis, skuggan av att ha påverkat andra varelser negativt.
❥ Effekterna av detta skulle behöva kännas djupt och upplevas av er innan uppvaknandet kunde ske.
Återigen tar jag ytterligare ett stort kliv i denna gamla historia, och jag tar er till det ögonblick ni återvänder till Jorden, efter att Atlantis hade försvunnit, sköljts bort av havsvågor.
Återigen inkarnerade ni i mänskliga kroppar, med minnet av Atlantis djupt begravt i ert själsminne, kopplat till en känsla av skam och självtvivel. Atlantis undergång hade förbluffat och förbryllat er, men det hade också öppnat era hjärtan lite mer.
❥ Vilken enorm utveckling som äger rum i en så stor tidsskala!
Avvisad som ljusarbetare – det tredje Fallet genom upplevelse.
Nästa viktiga cykel började med Kristus-energins ankomst på Jorden, mest synligt representerad av mig. Många av er var närvarande då eller runt den tiden. Några århundraden före min födelse började ni inkarnera igen i stort antal. En röst från ert hjärta lockade er, kallade på er. Ni kände att “ni måste vara där”, att det var dags för er att ta ytterligare ett steg på er andliga resa, som blev så sammanflätad med Jorden.
Kristusenergins ankomst, min ankomst till Jorden, förbereddes delvis av er. Jag kunde inte ha kommit utan ett lager av energi närvarande på Jorden, som skulle ta emot mig, “fånga mig” så att säga.
❥ Energin gav kanalen genom vilken jag kunde förankra Kristusenergin på Jorden. Det var verkligen en gemensam ansträngning.
Era hjärtan hade öppnat sig för mig, för det jag representerade. På den tiden var ni den del av mänskligheten som var mest öppen för att ta emot kärlek och visdom från hjärtat.
En viss ödmjukhet hade uppstått inom er, i ordets bästa bemärkelse: en överlämnande till att inte veta, att inte vilja styra eller ‘hantera’ saker, och en genuin öppenhet för något nytt, något som skiljer sig från makt och kontroll, något annorlunda.
❥ Och på grund av denna tillit och öppenhet i era hjärtan, kunde ni ta emot mig.
Jag var som en ljusstråle som faller på Jorden och påminde de som var redo om deras änglanatur, deras gudomliga kärna. Ni blev rörda av mig, av det jag uttryckte och utstrålade till er från min inre kärna, och Kristusenergin har sedan dess påverkat er djupt, i livstiden runt Kristus och i livstiderna efter den, fram tills nu. I alla dessa liv har ni försökt föra ner Kristusenergin till Jorden, sprida den genom undervisning och healing i olika former.
❥ Ni var inspirerade och passionerade ljusarbetare, som arbetade hårt för att skapa mer rättvisa, ärlighet och kärlek till denna planet.
I den eran, eran av den uppvaknande Kristusenergin, var ni de som var motståndare till religioner som var för hårt organiserade, med auktoritära sätt att kuva människor. Ni kämpade för frihet, frigörelse av den kvinnliga energin, hjärtbaserade värderingar i en tid som fortfarande knappt var medveten om det.
❥ Under de senaste tvåtusen åren var ni frihetskämpar och ni blev avvisade och förföljda för det. Ni straffades och torterades för de ni var och hamnade ofta på en påle. Ni bär på många känslomässiga trauman från denna del av historien.
I kampen och motståndet ni mötte, arbetade den Atlantiska (och galaktiska) karman.
Rollerna var nu omvända. Ni blev offer och gick igenom djupet av ensamhet, rädsla och förtvivlan.
Ni blev nära bekanta med den djupa känslomässiga smärtan av avvisning.
Detta var ert tredje Fall, ett tredje Fall genom upplevelse, och det som förde er till hjärtat av era uppdrag: att förstå den enhet som ligger bakom både Ljus och Mörker, lära er vad Kärlek verkligen betyder. Detta tredje Fall har lett er till nuet, till de ni är nu.
❥ Idag, på randen av en ny cykel, i dessa transformativa tider, är ni verkligen öppna för meningen med Kristusenergin.
I era hjärtan växer en visdom som omfamnar och överskrider motsatser, och känner igen det gudomliga flödet i alla olika manifestationer. Er kärlek är inte bara en abstrakt kunskap, utan ett verkligt, rent och uppriktigt flöde från hjärtat, som når ut till andra och till Jorden.
❥ Ni känner nu igen er själva i de andra, oavsett om de är “ljusa” eller “mörka”, rika eller fattiga, ljusarbetare eller andra själar, människor, djur eller växter.
Kärleken inbäddad i Kristusmedvetandet överbryggar klyftan mellan motsatserna, och ger er en påtaglig känsla av sammanlänkningen till allt som är.
Som änglar vaktade ni en gång paradiset på Jorden. Ni bröt med detta tillstånd av oskuld, när ni engagerade er i maktens dans med energier, som ville stjäla paradiset från er. Genom det övergav ni den andliga sfären, och inkarnerade djupare in i den materiella verkligheten av form och illusion.
Från att ha varit änglar blev ni krigare.
När ni inkarnerade på Jorden och kom för att uppleva hur det var att vara människa, blev ni återigen frestade av önskan att kontrollera saker och ting, och detta ledde till Atlantis undergång och av er som krigare.
❥ Ni kom tillbaka till Jorden för att uppleva baksidan av maktspelet, för att känna hur det är att falla offer för aggression och våld.
Efterdyningarna av denna senare del av cykeln är fortfarande tydligt närvarande i ert sätt att uppleva saker, och ni arbetar alla hårt för att övervinna traumat av avvisningen inom er.
Med det kommer cirkeln att slutas, till den punkt där den började.
Ni kommer tillbaka till er sanna natur som änglar, och nu helt inkarnerade som änglar, med en verklig och levande kunskap om ytterligheterna av ljus och mörker, kärlek och rädsla. Ni är visa och medkännande änglar, mänskliga änglar…
Jag har stor respekt för er, för den otroliga resa ni har gjort. Jag står framför er nu som er jämlike. Jag är här som lärare och guide, men också som bror och vän. Jag skulle vilja erbjuda er min kärlek och vänskap, inte på ett abstrakt sätt, utan som en påtaglig energi av sällskap och förståelse. Jag vet vilka ni är. Nu känner ni igen er i mig.
Ni är vid slutet av stora tidscykler, där ni har gått igenom många upplevelser.
❥ Idag ville jag tala om Atlantis, för med erkännandet av energierna ni förkroppsligade där, kan ni hjälpa er själva att komma in i ett tillstånd av frid och helhet.
Den Atlantiska energin är energin med stor mental kraft, kombinerad med en distinkt stolthet och arrogans.
Våga se denna ‘mörka energi’ inombords, våga acceptera att ni har upplevt och levt i den en gång. Känn att ni har varit förövare och gärningsmän såväl som offer. Att tillåta detta faktum i ert medvetande, öppnar porten till den största visdom ni kan omfamna i ert liv: visdomen av icke-dömande.
Genom att vara medveten om er mörka sida kommer ni att sluta döma andra om rätt eller fel, kanske till och med er själva.
Alla skäl att döma försvinner. Det ger plats för förståelse och medkänsla. Då börjar ni verkligen förstå vad kärlek är, vad ‘ljusarbete’ betyder. Ordet “ljusarbete” antyder faktiskt felaktigt att det pågår någon form av kamp mellan ljuset och mörkret, och att ljusarbetaren är den som förgör mörkret. Men sant ljusarbete är inget av det. Verkligt ljusarbete innebär att ni kan känna igen kärlekens och medvetandets ljus i allt som är, även om det gömmer sig bakom masker av hat och aggression.
Ni är fortfarande ofta frestade att fälla omdömen om Jordens verklighet, till exempel om hur politiken fungerar eller hur människor behandlar miljön. Det är lätt att säga att allt är fel och att känna sig som en främling på planeten Jorden, alienerade och hemlösa.
❥ Försök att få kontakt med förövarens energi inom er i sådana ögonblick.
Tillåt er att komma åt den Atlantiska energin, som fortfarande finns kvar i ert själsminne, och känn att ni också har haft den, och att det till och med var okej.
Alla era “upplevelser” ger er så småningom en hel cirkel och öppnar er hjärta för essensen av Guds skapelse: kärlek, kreativitet, oskuld. Ni, som har upplevt ytterligheterna av mörker och ljus, har under hela er resa inte varit något annat än ett oskyldigt barn från paradiset, som gav sig ut med en anda av uppriktighet, djärv nyfikenhet och livslust. På den här resan kunde ni bara lära er genom upplevelser. “att Falla genom upplevelser” kunde inte ha undvikits, eftersom de var medlet för att nå något nytt och mer tillfredsställande. Kärnan i er resa är att ni når visdom genom upplevelse. Var snäll och acceptera därför detta mod hos de änglabarn ni var. Se deras vitalitet, mod och uthållighet i att ge sig ut i det okända, och känn sedan er egen oskuld, även i er mörkaste sida.
Jag ber er respektera er själva, inklusive den mörka sidan av er.
❥ Känn bara kraften och självmedvetenheten hos den Atlantiska energin för ett ögonblick. Det finns en positiv sida med det också. Ni var begåvade på många sätt. Bjud in den energin här och nu.
Låt självkänslan och självbestämmandet komma tillbaka till er, och förlåt er själva för de grymheter som skedde i det förflutna.
Ja, ni har tillfogat andra smärta, ni var förövare där…men känn också hur ni har kommit att ångra detta djupt, och hur mycket ni nu har öppnat upp till genuin respekt för allt som lever.
När ni förlåter er själva öppnar ni upp för glädjen genom att släppa dömandet.
Det blir resultatet, förstår ni: om ni erkänner den mörka delen av er och kan förlåta er själva för det, då behöver ni inte döma varken er själva eller andra längre. Det blir en sådan fröjd för er själ….
Ni dömer ofta fortfarande. Ni intalar er att det är så mycket ni ännu måste åstadkomma.
Idag ber jag er att se tillbaka på vad ni redan har åstadkommit
Var medveten om djupet i er resa genom dessa stora tidscykler. Och se inte upp till mig som en mästare längre. Jag hade den rollen för två tusen år sedan, men den tiden är förbi.
❥ Ni är den nya erans Kristus, ni kommer att skapa fred i en värld av dualitet och polaritet, genom att utstråla den frid som finns i era egna hjärtan.
Känn hur redo ni är för denna roll, och låt mig helt enkelt erbjuda er lite stöd och uppmuntran, som er vän och bror.
Vi är ett.
Översättning: Maggan