Arkturierna via Suzanne LIe, 11 mars

Oneness7sig

Arkturierna

11 mars 2016
Kanal: Suzanne Lie

VAD MENAS MED ATT ÄLSKA VILLKORSLÖST?

 

Kärlek är ett energifält, en resonans, en frekvens, som fungerar som en bärvåg för att leverera alla våra meddelanden till oss själva, till andra och till planeten.

Ovillkorlig Kärlek är ett tyst språk.

Vi är alla bekanta med rädsla, liksom ilska som en bärvåg, , för när vi kommer in i energi, frekvens och känslor av rädsla, står håret upp i nacken, adrenalinet rusar genom vårt system, och vi blir hyper-vaksamma för att hitta källan.

Vi känner rädsla som ett rop eftersom det aktiverar vår fäkta / fly respons och sätter oss i beredskap. Å andra sidan, är villkorslös kärlek en viskning, en mjuk sval bris, en känsla av frid och en känsla av välbefinnande.

Allt i vår kropp varnar oss att frukta, för att förbereda våra biologiska system inför strid, men vad förbereder oss för kärlek? Det är förståeligt varför vi är rädda för rädsla, men varför är så många av oss rädda för kärlek?

I själva verket, varför är vår verklighet så fylld med rädsla, medan kärlek, speciellt villkorslös kärlek är alltför sällsynt? Svaret är ”överlevnad”. I vår långa vistelse genom våra tredje dimensionella realiteter, har vi lärt oss att om vi inte lyssnar på rädslan, kan våra liv vara i fara.

Men vem vill leva ett liv utan kärlek? Tyvärr, är kärlek flyktig i bästa fall för många. Det beror på att det ofta är mänsklig villkorad kärlek. Villkorlig kärlek är fylld med rädsla, ilska, sorg, och dömande.

Dessa ”villkor” för kärlek uppstår från dem som känner att de är fångade i separation och begränsning av den tredje dimensionen. Å andra sidan, genljuder Ovillkorlig Kärlek till frekvensen hos den femte dimensionen och därefter. Därför är Ovillkorlig kärlek bortom de tredje dimensionella begränsningarna.

Ovillkorlig kärlek är en mild vind på en klar dag och en varm bris.

Villkorslös kärlek är en resonans av flerdimensionella frekvenser som kan följas av vilken person, plats, situation eller sak som helst i alla dimensioner i hela kosmos.

Ovillkorlig kärlek är det kitt som håller alla former tillsammans.

Ovillkorlig kärlek är den helande kraften av Multiuniversum.

Viktigast av allt, Ovillkorlig kärlek är det tysta språk som kan delas med oss ​​själva, med andra och vår planet för att skapa lugn, fred, enhet, och vetskap.

Ovillkorlig kärlek kan läka all kommunikation och lösa eventuella problem.

När vi älskar oss själva villkorslöst vi är så fyllda med glädje och frid att vi lätt kan älska andra villkorslöst. Dessutom kan vi älska vår planet villkorslöst.

För att komma ihåg att kärlek är ett verb, fråga er själva,

”Vad kan JAG GÖRA med villkorslös kärlek?”

”Enkelt!” Ni delar den. Ni delar er Ovillkorliga kärlek genom att fästa den till alla era tankar och känslor.

”Ni delar er Ovillkorliga kärlek genom att fästa den till alla våra” problem ”och oro.

Sedan kan ni bara koppla av i skenet av villkorslös kärlek och observera hur ovillkorlig kärlek helar er, reparerar er, och expanderar er förmåga att VARA och SKAPA allt ni älskar VILLKORSLÖST.

Rosen är en symbol för kärlek.

Övergången av vår kärlek från villkorad till ovillkorlig är mycket som öppnandet av en Ros. För många eoner har vi lagt vår kärlek på utsidan av Rosen. Rosens kärna var ett mysterium för oss. Därför blev den helig.

Från utsidan av Rosen, bad vi till det Heliga Centret. Några av oss trodde även att detta sakrala Center var djupt inne i jorden eller långt över oss i himlen. Vi hade ännu inte kommit ihåg att Center inte var över eller under. Centret var inom.

Rosens centrum, Centrum av vårt JAG, var avlägset och skiljt från oss, eftersom världen var grym och misstänksam. Därför var vi tvungna att vara säkra på att vi skyddade oss från yttre krafter som vi trodde var ”separerade.”

När allt kommer omkring, om vi var skilda från oss själva, då måste allt annat också vara separat. Men då…

Vi var ensamma.

Vi var isolerade.

Vi kände oss oälskade och kärlekslösa.

Lyckligtvis, drev denna ensamhet och behovet av kärlek oss att gå ”inåt” för att se vad som låg inom Rosens centrum. Och så vi började den långa resan till mitten av Rosens centrum – Centrum för vårt JAG. Först var denna resa skrämmande eftersom vi var vana vid att tänka på oss själva som utanför Rosen, utanför vårt JAG.

Vandringen inom oss verkade lång och ensam.

Om vi ​​var separerade på utsidan av Rosen, skulle vi inte vara mer separerade på Rosens insida?

 

Men gradvis upptäckte vi att vi inte var ensamma inne i Rosen. Vi kom att inse att en hel värld fanns där, i själva verket många världar. Det var vår egen speciella verklighet. Men var det egentligen bara vårt?

Så småningom blev vi medvetna om att, från mitten av Rosen, mitten av vårt JAG, kan vi kontakta kärnan av alla andra Rosor som någonsin var, eller någonsin skulle bli.

Vi fann att, i centrum av Rosen, fanns det ingen tid.

I centrum av Rosen, fanns det inget utrymme.

Vi var inte ensamma!

Vi var inte separerade!

Vi visste även att vi var på utsidan av Rosen, men vi höll vårt JAG på insidan, där livet var säkert och kärlek var ovillkorlig.

Och sedan började det ske.

Det var en stor förändring på utsidan av Rosen. Det skedde långsamt i början, och sedan blev förändringen snabbare och snabbare. Kronbladen som hade varit så mjuka, men ändå fasta, började förändras. De var inte lika fasta längre, inte heller var de som separata. Rosens yttre kronblad rörde sig bort från Kärnan, drog de andra kronbladen med dem.

Nu kunde vi inte döljas lika lätt inom Rosens kärna. De yttre kronbladen höll på att bli mycket ostadiga. De hotade alla att falla från Rosen och landa långt, långt bort från kärnan, bort från Rosen, och bort ifrån vår egen Kärna.

Vi kunde inte stoppa kronbladen från att falla. Och om vi blev fästa vid dem, skulle vi också falla bort från vår kärna. Nu behövde alla resa till mitten av Rosen eftersom ändringarna utanför skedde snabbare och snabbare.

Men vi var säkra, djupt inom oss själva. Vi var inte längre ensamma. Vi var med alla andra som hade funnit sin väg till mitten av sin Kärna, kärnan av sin Ros.

Men var vi skyddade från utsidan?

Kunde vi verkligen gömma oss från det som hände utanför oss?

Alla kronbladen föll bort nu, och vi var inte längre skyddade från ”utsidan” eftersom det inte fanns någon ”utsida.”

Eftersom varje kronblad föll från vår Ros, vår essens, vårt JAG, började vi förbereda oss för den ”nya världen” som väntade oss.

I denna nya värld

Fanns det INGA kronblad,

Det fanns INGEN utsida,

Det fanns INGEN separation.

Och sedan var alla kronblad borta.

Vi var inte längre I centrum.

Vi VAR Centrum.

Det fanns inte längre någon plats att gömma sig på, inte heller fanns det en anledning, eftersom det inte fanns någon separation. Det fanns ingen UTSIDA eller ÖVER eller UNDER eller INOM eftersom det INTE fanns något mått på avstånd eller utrymme. Det fanns ingen förskräcklig framtid eller sorgligt förflutet eftersom det INTE fanns någon tid.

Det fanns NGEN kärna eftersom det INTE fanns något yttre.

Det fanns bara NUET.

Det fanns bara HÄR.

Då vi tittade runt omkring oss, kunde vi se att det fortfarande fanns Rosor som tycktes vara oberoende av oss. Men när vi lagt vår uppmärksamhet på dem, öppnade de kärleksfullt och villigt sin Kärna till oss, som vi gjorde för dem.

Det fanns inga hemligheter,

Det fanns ingen rädsla,

Det fanns bara Enhet och villkorslös kärlek.

Vi var HEMMA inombords

Kärnan av vårt sanna, Inter-dimensionella JAG!

 

Översättning: Helene Alexandersson, www.st-germain.se

 

Du gillar kanske också...