Arkturierna via Suzanne Lie, 20 juni

Arkturierna

20 juni 2015

Via Suzanne Lie

Tankeformer är Ljusspråkets alfabet.

Från toppen av stegen verkar allt annorlunda, eftersom verkligheten inte längre är begränsad till den tredje dimensionen. Från ert nya perspektiv är den fysiska världen något som ni observerar snarare än upplever.

Från botten av stegen kan ni bara uppfatta den fysiska världen, men om ni klättrar uppför er ”stege till himlen” börjar ni uppfatta samma saker på ett annorlunda sätt.

Ni börjar kommunicera via tankeformer snarare än genom individuella ord. Ni kommunicerar på detta sätt eftersom ni kan se energimönstren och tankeformerna med ert ständigt öppna tredje öga. Dessa tankeformer inspirerar ”känslan” i meddelandet i ert Högre Hjärta.

Någonstans längs vägen uppför stegen börjar ert tredje öga att ”klia”, och ert Högre Hjärta börjar ”humma”. Mer och mer kommer kliandet och hummandet att blanda sig ”för att skapa ert oupphörliga samspel med allt liv.

Detta samspel inleds med en växande insikt om att ni INTE är ensamma – NÅGONSIN. I själva verket blir uttrycket ”ensam” en föråldrad term. Det samma gäller när separation och polaritet inte längre ingår i er uppfattning, då upplever ni inte längre att ni känner er ensamma. När ni var längst ner på ”livets stege”, då gick ni ut i naturen för att få vara ensamma.

Men när ni uppfattar naturen från de högre pinnarna av den här stegen, är ni medvetna om att allt är levande. Ni vet att allt är levande därför att ni kan känna livskraften. Ni kan känna livskraften flöda upp och ner för ett träd och stråla som ljuset som dansar över vattnet. Ni kan känna livskraften med varje fotsteg och när ni tar in det i er kropp med varje andetag.

Varje andetag är en konversation med naturen och naturen flödar genom er delade atmosfär. I själva verket delar ni på allt liv. Någonstans längs vägen uppför stegen släpper ni begreppet ägande, eftersom ni inser suveräniteten i allt liv.

Ingenting är för litet eller för stort för att vara ”levande”. Varje regndroppe är levande med myriader av levande Undiner (kvinnliga vattenandar enligt antik mytologi) som blandar sig med Sylfar (luftandar) för att dansa på Gnomerna (jordandar) och för att värmas av ljuset från Salamandrarna (eldandarna).

Dessa multidimensionella andar, som en gång var en del i en sagoberättelse för barn, är nu era ständiga följeslagare. Dessa elementaler färdas över, under, runt och genom er. Från de lägre pinnarna på er stege kan ni inte uppfatta elementalerna, men NU är de era ständiga följeslagare.

Faktum är att när ni klättrar uppför stegen är ni aldrig ensamma eftersom hela er verklighet är levande. Varje person, plats, situation och sak är levande, interaktiv, sammanblandad och alltid öppen för att kommunicera med er.

Ni håller på att befria er från bördan av tredje dimensionens individualitet, polaritet och separation. Kärleken har mist sin motsatta pol som är rädsla, för rädsla existerar inte längre. Fruktan är baserad på någon eller någonting ”utanför” er som skadar er. Men från den högsta pinnen på stegen är INGENTING utanför er.

Från de högsta stegpinnarna är er verklighet fylld med glittrande, inkapslingar av energi som omsluter alla människor, växter, djur, insekter etc. Det finns också energifält runt era tankar, känslor och tankeformer, som skapas när era tankar och känslor sammansmälter.

Ni kommer ofta att dela verkligheten med en annan livsform (kom ihåg att allt liv är kännande) genom att sammanblanda era energifält. Till exempel kan ni sammansmälta ert energifält med ett trä.

Genom denna sammansmältning kommer ni att veta allt om trädet, och trädet kommer att veta allt om er. Den här sammansmältningen är lite som två bubblor som är fästade vid varandra. Men de två energifälten behåller sin integritet i varje bubbla medan de är sammankopplade.

Då, på grund av deras sammanslagning, vet varje energifält att de är från EN Källa och att de kommer att mötas igen inom den Källan. Ni kommer också att återigen möta personer, platser, situationer och saker som ni upplevde i vad ni en gång kallade ”det förflutna”.

Men när ni försöker att uppleva ”det förflutna” som ligger bakom er, kommer det att återvända till det allestädes närvarande NUET. Ni är på väg bortom illusionen av tid och in i flödet av NUET.

I flödet av NUET är allt ETT.

I flödet av NUET är alla HÄR.

NI är flödet, och flödet är NI.

När ni svävar genom frekvensen av tidlös verklighet, upplever ni ett konstigt eko, som i mycket liknar en ekonavigering. Den här ekonavigeringen är ert eget energifält som studsar tillbaka allt som ni förnimmer.

Några av dessa tidlösa studsar är ”Ögonblick av Evigheten”, då ni sammansmälter med det ögonblicket för att ta del av den verkligheten. Vi kommer att försöka, med tredimensionella ord, att förklara begreppet ”Ögonblick av Evigheten”.

Ögonblick av Evigheten uppstår när ni bestämmer er för att sammansmälta med en given version av verkligheten, för att uppleva en möjlig, alternativ OCH samtidig verklighet. Eftersom vi försöker förklara en tidlös verklighet med tidsbundna tredimensionella ord, måste vi använda bilder och exempel.

Därför är det bästa sättet att förklara en tidlös studs in i ”ett Ögonblick av Evigheten” genom att lägga in det i en berättelse. När allt kommer omkring så ryms sanningen bäst i en bra historia…

Er Historia:

När ni svävar genom denna verklighet fyllda med förhoppningar och levande drömmar, är ni lugna och fyllda med frid. Ni kommer inte ihåg hur ni kom till den här platsen, så ni vet inte hur ni ska lämna den. Men, när ni kopplar av i denna miljö fylld med Villkorslös Kärlek, total frid och enighet med allt liv, inser ni att ni kanske aldrig vill lämna platsen.

Allt oftare hör ni en röst någonstans långt bortifrån, men också inom er. Ni tränger undan rösten när ni går djupare in i denna fantastiska upplevelse. Ni vet att ni vill finna ingången – men ingången till vad då?

Ni är inte säkra på vad det är ni vill gå in i, eller ens varför. Men någonting, någonstans känns så väldigt bekant, som ett barndomshem ni har återupptäckt. Ja, ni har definitivt återupptäckt denna plats, denna tid, nej inte tid, eftersom det INTE finns någon tid här.

Ni är så vana vid begreppet ”tid” att ni la in det i er upplevelse, lika automatiskt som att ni drar ett streck på ett ”t” eller en prick över ett ”i”. Men när ni finner er till rätta i detta nya äventyr, kommer ni att upptäcka att frånvaron av tid är ganska angenäm.

Den mest intressanta delen av denna upptäckt är att ni INTE är chockerade av insikten om den. Det är som att någon del av er alltid har vetat att tid var en distraktion, en illusion. Konstigt nog VET ni att det ni upplever NU inte är en illusion. Enligt ert tredimensionella tänkande borde det vara en illusion. Men på något sätt vet ni i ert hjärta att den här platsen, den här upplevelsen är VERKLIG.

Den tanken får er att fråga, ”Hej, var är mitt hjärta? Var är min kropp? Det här måste vara en av de där drömmarna där jag är betraktaren. Ja, så är det. Jag kommer snart att vakna upp och hitta min kropp i min säng, precis där jag lämnade den. Hoppas jag!”

Genom att lägga era bekymmer åt sidan, fortsätter ni med er ”dröm”. Ja, att det är en dröm är ett bra sätt att tänka på detta äventyr som. Ni har alltid drömmar, så ni är inte rädda.

”Fortsätt resan,” säger ni modigt. Det är vad ni skulle säga om ni hade någon röst. På något sätt vet ni att om ni hade en röst skulle den pipa av antingen rädsla/eller förväntan.

Ni väljer medvetet att ta kontroll över era rädslor och/eller vara rädda och göra det ändå. När ni finner modet att tappert gå in i det okända, kommer ni att känna en varm och centrerad känsla lugnt växa inuti er kropp.

Men vänta lite, ni har ju ingen kropp! Javisst, inga problem, ni drömmer ju bara!

”NEJ,” hör ni en röst djupt inom er säga: ”Ni drömmer INTE! Detta är på riktigt!”

”Vad!? Vänta lite, vem är du och hur kan denna upplevelse vara på riktigt? Jag sover ju bara och har en dröm.”

”Nej,” svarar rösten som omger er och är inom er. ”NU är ni verkligen vakna. Tidigare i er fysiska värld sov ni. När ni kom hit trodde ni att ni drömde, men faktum är att NI drömde där och är vaken HÄR i NUET.”

”NEJ, NEJ, NEJ,” ropar ni i ett försök att tränga undan rädslan som växer i ert okroppsliga Jag. När rädslan växer uppfattar ni det som att den här verkligheten fördunklas och ni känner det som om ni faller. ”Vänta, jag vill inte lämna det här än. Jag behöver få veta mer. Snälla hjälp mig!”

Oförväntat översköljs ni av känslor av en sådan djup, Villkorslös Kärlek och total acceptans att ni börjar gråta och sedan gråter ni ännu mer, för att sedan hulka. Ni hulkar och snyftar för den förmodade förlusten av allt som någonsin har hänt på den här platsen, den här frekvensen som ni inser att ni NU håller på att lämna. Ni vill INTE lämna det här för att gå tillbaka dit. Ni vill stanna HÄR, NU.

”Ni håller inte på att lämna,” säger en röst fylld med en sådan Villkorslös Kärlek att ni inte kan ta den till er. ”Ni kommer INTE att lämna här och ni kommer inte att gå tillbaka dit. ”Här” och ”där” är tredimensionella termer.

När ni släpper det inskränkta tänkande av er tredimensionella hjärna, kommer ni att upptäcka ett Här och Nu som ni aldrig tidigare har upplevt. I den här verkligheten är termerna ”upplevt” och ”tidigare” föråldrade och otillräckliga för att beskriva det som ni håller på att ”bli” i detta NU.

”Vad håller jag på att bli?” frågar ni.

”Ni håller på att bli ert JAG,” svarar rösten lugnt.

Men ni är inte lugna. Ni vet att ni håller på att falla ur den här upplevelsen.

”NEJ, NEJ,” ropar ni till rösten som ni nu tror är ert JAG. ”Jag vill inte gå tillbaka, jag vill stanna HÄR i NUET!”

”Var inte oroliga,” svarar rösten, ”Ni kommer ALLTID att vara HÄR i NUET. Det är bara det att ni kommer att glömma detta faktum när ni glider tillbaka in i ert tredimensionella medvetande.

Men hur gör jag för att komma ihåg det när jag kommer tillbaka dit ner?” snyftar ni med en växande känsla av desperation.

Plötsligt, men långsamt, börjar ni känna inom er allt det som ni har upplevt. NI är HÄR, i NUET, i lugnet, i friden, i glädjen och den Villkorslösa Kärleken.

Till er stora förvåning känner ni närvaron av DEN som ni har talat till, glida in i er kropp. ”Du kanske lämnar HÄR,” viskar er inre röst, ”Men jag kommer ALDRIG att lämna DIG.”

Långsamt vaknar ni i er fysiska kropp, men den är annorlunda. Ni kan inte komma ihåg hur eller varför er kropp känns så annorlunda. Men ni kommer ihåg en mild röst som viskade:

”JAG KOMMER ALDRIG ATT LÄMNA DIG!”

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se

Du gillar kanske också...