Arkturierna via Suzanne Lie, 9:e december
Arkturierna via Suzanne Lie, 9:e december
Början – Genom Suzanne Lie & Fri Inspelning av Samtal med Arkturierna
BÖRJAN
Genom Suzanne Lie
Jag börjar inse att jag under hela mitt liv blivit undervisad om interdimensionell kommunikation. Jag minns då jag som ett litet barn tittade på natthimlen, och jag ville desperat prata med “den första stjärnan på kvällen.” Jag brukade säga, “Ljusa Stjärna, stjärneljus, låt mig tala med er i kväll.”
Orden kan ha varit lite annorlunda i den sista delen, som istället kan ha varit “Låt mig få önska något i kväll”, men min önskan var alltid på något sätt tala med stjärnan. Jag vet nu att “stjärnan” sannolikt var ett “Rymdskepp” och kanske mitt “Rymdskepp”.
I går kväll jag lyssnade på ett web-seminarium, och i det berättades saker som jag känt till i årtionden, kanske under hela mitt liv, men jag var inte säker på om jag “visste” eller om jag bara hade “inbillat” mig det.
I web-seminariet, sa han något om att Antareanerna slutligen upphörde sin kamp med den Galaktiska Federationen, runt 1994. Antareanerna var faktiskt de första Utomjordingar jag träffade, och det var runt 1994. Jag kanaliserade senare en lång berättelse om dem, och deras strider.
Det som är viktigt vid kanalisering är att vi kan lita på vår information, lita på vår källa, och lita på att vi inte “bara är galna.” Den sista var särskilt viktigt i början av 1990-talet, när jag började få min information.
Tillbaka till hur mitt liv var med att alltid få information “uppifrån.” Jag kommer att titta tillbaka på denna “kommunikationsström” i mitt liv, som ett exempel, så att alla ska kunna göra samma sak i sina liv.
Fast era liv kan handla mer om någon annan tjänst. Så, jag kommer att inleda med hur jag minns början av mitt liv, “Hur det hela började,” och jag bjuder in er alla att göra detsamma.
När jag ger mina privata readings från Arkturierna, så berättar Arkturierna ofta om något från då personen var ca 3 år gammal, och något från de var ca 7 år gamla. De förklarar sedan hur dynamiken var vid dessa två åldrar, och hur den fortsatte i vuxen ålder.
De säger att 3-årsåldern är en speciell tid, eftersom vi då lär oss att kommunicera med andra, samtidigt som vi ännu inte har gett upp vår inre kommunikation. Men när vi blir äldre, börjar vi processen med att “försöka vara en del av omvärlden.” Därför tror vi ofta att vi måste stänga ner delar av vår “inre värld.”
Denna “nedstängning” är mycket traumatisk för oss, för att vi måste bli en del av denna märkliga omvärld, som inte alls är lika trevligt, gullig och kärleksfull, som vår inre värld. Denna övergång från “insidan” till “utsidan” av världen, kan vara ganska störande.
Sedan runt 7 års ålder, börjar vi skolan. Nu har vi lämnade vårt hem och träffar en helt annan grupp av människor. Och gissa vad? De är alla i vår ålder. Därför bör vi ha mycket gemensamt med dem, eller hur? Men vad händer om vi är “annorlunda?”
Vad händer om vi kan prata med varelser, som de flesta människor aldrig ens kan se? Förut, trodde vi bara att vi var annorlunda än våra föräldrar, men sedan lär vi oss, att vi skiljer oss från de flesta andra människor som är i vår egen ålder.
Detta är anledningen till att Arkturierna brukar ta upp åldrarna runt 3 och 7, eftersom det är de åldrar då vår “individualisering” verkligen börjar. Jag växte upp i efterkrigstidens Glendale i Kalifornien, där alla var exakt lika.
Vi måste vara vita, eftersom vår mycket fördomsfulla stad, inte tillät någon annan att bo där. Så här kom jag och pratade med osynliga varelser, från ett annat Stjärnsystem, till en verklighet där du inte ens kunde prata med någon från en annan kultur.
Jag lärde mig att “hålla tyst”, och aldrig prata om vad jag upplevde. Men de, mina inre vänner, fanns alltid med mig och älskade mig ovillkorligt. Naturligtvis, var jag tvungen att hålla det hemligt också. Men någonstans i början av 1993, ändrades allt.
Min första inre kommunikation var med någon som hade ett kodnamn som liknande SG7. SG7 var som en “gå emellan”-varelse, eller kanske till och med en “portalöppnare”, för SG7 introducerade mig till Antarianerna.
Nästa del är lite luddig, men jag skrev det förmodligen mer exakt på min hemsida, www.multidimensions.com, om ni är intresserade. På något sätt, introducerade SG7 mig till Antarianerna, tror jag, och senare träffade jag Mytria, en kvinna från Plejaderna. Efter Mytria träffade jag Mytre, hennes gudomliga komplement.
Sedan, efter ett tag, jag är inte säker på hur länge, för att bedöma tid genom att titta bakåt, är mycket svårt, leddes jag till en mycket speciell portal. Jag blev tillsagd att placera mina händer på vardera sidan av portalen, som bara funnits i min fantasi (vilket är 5D-tankar).
När jag placerade mina imaginära händer på vardera sidan av en imaginär portal, fick jag en enorm “störtdykningskänsla”, och Arkturierna anlände i mitt hjärta och sinne. Naturligtvis visste jag inte att det var i mitt hjärta och sinne. När allt kommer omkring, hur skulle jag kunna det, en kvinna som kämpar för att överleva, vid mötet med Arkturierna?
Medan alla mina andra kontakter berättade om sig själva, sina samhällen, och hur de kan hjälpa oss människor, började Arkturierna ge order från allra första början. “Gör en webbsida!” sa de. “Vad är en webbsida?” svarade jag.
De sa också, “skriv ner allt du får och har fått hittills.” Att skriva ner var mycket lättare än en “webbsida”, eftersom webbsidor, liksom hemdatorer, var i sin linda.
När jag slutligen räknat ut vad en webbsida var, sa jag, “jag har inga pengar. Hur ska jag kunna göra en webbsida? “Då hittade Arkturierna någon som gjorde hela min webbsida gratis. Med andra ord, när vår inre vägledning säger oss något, vet de att det är MÖJLIGT, även innan vi ens hunnit “tänka tanken.”
Om vi skriver ner vår process kan vi lättare dela den med andra. Det Mest viktiga är, om vi skriver ner vår process, kan vi dela vårt högre dimensionella själv, med vårt dagliga 3D-själv.
Det är MYCKET lätt att glömma vilka vi är, och hur viktiga vi är. Så snart vi blir indragna i vårt dagliga, fysiska liv, är det alldeles för lätt att glömma det. Många av oss får en “känsla av brådska”, som om något håller på att hända, men vi vet inte vad detta något är.
Anledningen till att vi inte vet vad som är på väg att hända, är att vi nu håller på med att skapa det. Men den största delen av “skapandeprocessen” sker i vårt femdimensionella sinne.
Vår tredimensionella hjärna, kan lätt glömma vikten av detta NU, och vårt fyrdimensionella astrala själv, bestämmer sig ofta för att “glömma våra viktiga drömmar.” Om vi glömmer våra högre meddelanden, kan vi bara “hålla på som vanligt.” Rätt, eller hur?
NEJ, fel! “Vanligt” har, är, och kommer att fortsätta att förvandlas till ovanligt. Samtidigt finns det sannolikt miljontals människor, som kanske aldrig kan uppfatta, diskutera, erfara och/eller delta i, skapandet av denna stora förändring?
Ja, det finns miljontals människor som inte kan, och inte kommer att tro det otroliga. Kan någon klandra dem? Många av dessa människor, har aldrig ens haft en interdimensionell upplevelse.
De minns inte sina drömmar, och ingen av deras vänner eller kollegor, skulle någonsin kunna tänka sig att diskutera dessa frågor. Därför blir de kvar i illusionen av den trygghet som 3D-Matrisen ger.
Inom Matrisen, fortsätter allt med samma separation, begränsning, makt över andra och några få som leder många andra.
Samtidigt vaknar mer och mer människor upp till sina högre fyr- och femdimensionella medvetanden. De högre fjärde dimensionerna finns inom de astrala projektionerna av Matrisen.
Om man gör något kreativt, promenerar i naturen, är konstnärlig eller njuter av andras kreativitet, då utvidgar man sitt medvetande till den fjärde dimensionen. Den fjärde dimensionen är mycket som att “vada i en pool av stor kreativitet.” Om man “blöter sina fötter” i poolen, kan de besluta att gå djupare och djupare in i sin egen kreativa potential.
Att befinna sig inom detta energifält av kreativ potential, känns underbart, vänligt, kärleksfullt och mycket fantasifullt. Men oftast finns det inte mycket pengar i denna pool. Ändå tar de flesta människor i astralpoolen, risken att flyga bort från 3D-Matrisen tillräckligt länge, för att göra det de älskar att göra.
Men så kommer räkningarna med posten, och husets amortering eller hyra ska betalas. Eller, de kanske blir hungriga. Finns det då något sätt som vi kan manifestera allt vi behöver för våra 3D-liv, medan vi njuter av det trevliga i vår 4D-tillvaro?
Vissa människor tycker att de fått svaret på den frågan, oftast efter många år av träning och stora uppoffringar. “Men varför?” Frågar vi. “Varför kan vi inte överleva genom att vara kreativa, kärleksfulla, konstnärliga och lyckliga?”
Det har funnits “toppsamhällen” där denna typ av samhälle kunde överleva och frodas. Men till slut gick det utför, och vi var tvungna att arbeta, arbeta, arbeta!
“Kan vi ändra 3D-Matrisen?”
Svaret är “JA!” I själva verket behöver vi logga ut från 3D-Matrisen, men hur gör vi det? Svaret är, att vi expanderar vårt medvetande till den fjärde dimensionen och bortom
När vårt medvetande expanderas till den fjärde dimensionen, kan vi uppfatta kreativa alternativ som är osynliga, när vi är fångade i 3D-Matrisen. Fast, det finns många människor som inte kan förändra sina liv, och de får “bara stå ut.”
Men det finns också många människor som väljer att meditera och vara kreativa. hellre än att krascha framför TV:n. Det finns många som försöker hittat sätt för att kunna hjälpa andra, och hittar därigenom svaren på många av sina egna problem.
Det viktigaste är att nå ut till andra, så att de kan be om hjälp. Om vi alla kan öppnar våra hjärtan på det sättet, så att de som behöver hjälp kan be om det, utan att känna sig generade, då bli det mycket lättare för andra att göra samma sak.
Först och främst, behöver vi VÄGRA att delta i separationstänket, som “makt över andra”har matat oss med. Medlemmarna i denna grupp av Makt Över är 3%, men styr över 97% av befolkningen, som inte ens vet om att denna grupp existerar.
Hur kunde vi, människor på Jorden, falla in i illusionen så till den grad? Hur kunde vi, människor på Jorden, låta det hända?
Tja, 3% hade 97% av pengarna. Vi vet allt detta, men talar vi om det? Har vi diskutera det här dilemmat med våra vänner? Samlar vi oss i grupper, för att meditera och kontakta vår kollektiva högre vägledning, för att fråga våra kollektiva Högre Själv, vad vi kan göra?
Faktum är, att det verkliga problemet inte handlar om pengar. Det verkliga problemet handlar om hjärntvätt, som separerade oss från varandra. Hade pionjärerna pengar? Hade de ursprungliga indianerna pengar?
Visst, vi behöver pengar, men vi kanske kan hitta ett bättre sätt, än att vara totalt i händerna på andra. Tänk om vi kunde träffa andra och prata om de verkliga utmaningarna i vår nuvarande verklighet. Vad händer om vi bjuder in våra egna Högre SJÄLV, till att vara med i diskussionen?
Hur coolt skulle det inte vara om det kändes “normalt” för en grupp människor att träffas, och alla inbjöd de högre uttrycken av sina SJÄLV? Det skulle då bli en multidimensionell grupp.
Alla skulle kunna ansluta sig och gå samman med sina högre SJÄLV, och samtidigt vara en del av sina Jordfarkoster.
Då skulle gruppen bli dubbelt så stor, på grund av att deras Högre Själv talar till dem, för att hålla dem “uppdaterade” med det senaste från Galaktikernas och Änglarnas visdom. Samtidigt skulle den fysiska komponenten av Själv, jorda informationen i Kärnan hos Gaia.
Hur många av dessa grupper kan det finnas, och hur ofta skulle de behöva träffas för att kommunicera fullt ut med sina “Kollektiva Högre Själv” i den femte dimensionen och bortom?
Sedan, hur skulle vi arbeta som ETT Kollektiv för att jorda informationen/ ljuset i Jorden? Ja, informationen är ljus, och ljuset är en bärvåg för de högre dimensionella frekvenserna av information.
Vad skulle hända om 51% av mänskligheten, gick samman med sina högre uttryck av Själv, och sedan sammansmälte dem med Jordens högre Själv, och jorda det multidimensionella ljuset/ informationen, i kärnan av Gaia?
Det bästa är att vi kan “påbörja” denna process själva, och sedan be två andra att ansluta sig till oss. Då dessa två andra kan bjuda in ytterligare två. Eftersom allt detta sker via vårt multidimensionella medvetande, kan vår 3D-hjärna ta hand om alla 3D-uppgifter, medan vår 4D-hjärna kan fundera ut mer kreativa, andliga och kärleksfulla sätt att fortsätta på.
Tänk om det varje dag, var så att en människa delar sitt Högre Ljus med någon annan, då skulle det bli en Nystart. Vi skulle inte behöva veta vad det var vi startade, för att med den graden av Enhetligt Medvetande, skulle vi känna oss säkra nog att leva i det kollektiva, femdimensionella FLÖDET.
Då kan vi lita på vår individuella och kollektiva “fantasi”, “multidimensionella minne”, liksom våra kollektiva “multidimensionella själv.”
Vi vet alla att dessa delar av vårt sanna SJÄLV, är källan till Ovillkorlig Kärlek, Högre skydd, och Kraft Inom. Tänk om vi kunde hitta ett sätt att:
Påbörja den här början,
Plantera den i vårt Hjärta,
Dela den med andra och
Förena oss i Enhetsmedvetandet till nytta för planeten Jorden.
Med den enigheten skulle vi veta, att allt vi gör för Gaia, gör vi också för ALLA hennes Riken. På detta sätt, kan vi uppleva början av den Nya Jorden.
Den Nya Jorden börjar genom att vi plockas upp skräp från gatan, att hjälpa en vän och dela med oss av våra meditationer och högre dimensionella upplevelser.
Viktigt är, att den Nya Jorden är en femdimensionell planet, här i detta nu. Fler och fler av oss får en skymt av ny jord, genom att kalibrera vårt medvetande till den femdimensionella frekvensen av verkligheten, på planeten Jorden.
Vad händer om många av oss ansluter till det femdimensionella NU?
Skulle vi då hitta den nya jorden i detta NU?
Översättning: Margareta Jonåker
FREE recording of 12-8-16 Conversation with the Arcturians HERE