De Uråldriga via Galaxygirl, 19 juli 2023

De Uråldriga via Galaxygirl

19 juli 2023

Vi, de Uråldriga, talar. Vi kommer nära er orosfyllda planet av blått vatten. Vi ser krusningarna som utsträcker sig från ert ljus och rör helheten. Vi är mor- och farföräldrarna, men vi är könlösa. Vi visar oss nu för er i flytande ljus som de återkomna uråldriga. Vi finns inom er påverkanssfär, för ni har stor påverkan som ni kanske inte ännu ser eller inser, men vi gör det. Alla ser vad ni gör. Vi ser er i er storhet och härlighet. Mänsklig härlighet är inget mot härligheten av den Allsmäktige Källvarelse som ni är. Ni ser inte detta.

Vi Uråldriga talar med kärlek och ömhet, med styrka och mod. Ni är trötta. Men ni är ljus. Ljus väger lätt, eller hur. Det är inte tungt, det är inget slitgöra att bära en lätt last. Ljus och lätt (Light and light) i detta språk spelar starkt sinsemellan. Många av era ord förlorade sin ursprungliga vibration, deras avsikt skiftade som flyende sand över eonerna, uppbrytningen av kulturer och störtandet av andra i havet. Vi har sett ert Atlantis, ert Lemurien, ert Mu. Vi har sett de Uråldriga nu förkroppsligade i anden, tillsammans, ett. Många av er är vi och ni kommer att känna släktskap med oss, denna energisignatur som känns lite som hemma. För det är det. Vi av Elohim-linjen är den underström av förändring som våra förkroppsligade känner i detta nu. Vi känner er. Ni känner oss. Vi är samma. Vi är familj. Ni saknar er familj. Denna tänker på hennes själsfamilj, hennes planetära familj, hennes galaktiska familj. Varför skilja oss åt, frågar vi. Varför skilja alls när vi är familj, när vi alla är ett.

Det är förstås på grund av den mänskliga anden, det mänskliga sinnet, ego-strukturen som försöker förstå och känna ”Jaget” i allt. Det är en del av den individuella upplevelsen av ljus i en kropp, av en själ i ett par skor, då ni med bara era ögon utforskar för att se vad ni kan se och uppleva som en individualisering av den Enda.

Ja, vi är upprymda för att ni, andra aspekter av oss, ska inse att familjen omger er överallt i varje ögonblick. Ni undrar om era tvillingar, era familjer. Ni undrar om återföreningar och att återförenas med era kära, som bara finns ett andetag borta, som ni ännu inte kan se. Men kanske känna. Ni kanske kan känna oss nära. Ser ni ett flimmer av änglavingar omkring er? Er själsfamilj omger er runt hela er fysiska form. Vi vill inte skrämma er, men ni är väldigt mycket omgivna av ljus, och ni är inte ensamma.

Ni känner er ensamma i detta mänskliga förkroppsligande, detta embarkerande av individen in i kosmos. En själ i en resväska på resa. Men resan består av att vi alla interagerar, återförenas, skiljs, leker, upptäcker och lär oss. Och detta kapitel av lärande av jordens stora era är fullbordad. Elohim avsåg aldrig den grad av mörker som inträffade. Himlen kunde inte förstå det. Jorden var verkligen avgrunden av ljus på många sätt. Och denna frånvaro av ljus kallade in mera ljus.

Och vi kom. Och ni kom. Ljus som upplever sig själv i tumultet av rymd, mörker, av ljusets och mörkrets samspel. Och det är en härlig orgasm av ljus som väntar, kära ni, ni är härliga i er seger. Varje gång ni väljer kärlek och ljus i era dagliga interaktioner, när ni väljer ett vänligt ord före kärv kritik, avancerar ljuset framåt. Och era hjärtan öppnas upp lite till på er planet. Och krusningarna sprids vidare, och de blå vattnen krusar med mera ljus. (Jag ser skimrande blå vatten och känner det skratta). Vattnet är levande, galaxygirl. Precis som era djur och växter har medvetande, har förstås också ert vatten medvetande. Arbeta med vattnet. Precis som ni arbetar med ljuset. Vatten bryter ljus för att förstärka dess resor in i djupen. Allt arbetar ihop.

Vi, de Uråldriga, har återvänt. Vi är ni, många av oss, fraktaler av oss, av de ursprungliga skaparna av detta projekt för att tillförsäkra att dess övergång till ljuset är smidig. Fortsätt göra era vackra krusningar av ljus. Fortsätt hålla era hjärtan öppna. I kommande dagar kommer många att vilja stänga sina ögon och hjärtan. Knutna nävar kan inte begripa de öppna händerna bredvid dem. Håll er själva öppna för att absorbera kärleken, ljuset och vänskapen som finns överallt.

Vi, Elohim, ser. Vi, de Uråldriga, vet. Vi är äldre än er tid kan förklara. Vi är. Vi har alltid varit. Vi är de Uråldriga återkomna. Känn vår kärlek till er och var i frid. Känn familjekoderna som strömmar in, som uppgraderar hoppet inom er till glädjefull förväntan på stora saker som är på väg. Känn ljuskroppen inom er tänja sig bara lite till, expandera till mer av er själva. Det är dags. Vi ser er. Vi är ni. Vi älskar er. Vi är De Uråldriga.

-galaxygirl.

Översättning: Markku