Dikt via Per Beronius, 17 juni

Tema: Naturens under och mirakler

I dessa turbulensens dagar anno 2016
Med den Gregorianska tideräkningens mått
Är det ingen tvekan längre

Fördämningsluckorna öppnade
Åter till det tillstånd som det var, i en länge sedan
Gången tid

Floden, från sin överrock befriad
Motståndslöst flyter åter fritt

Kluckande, sprudlande av glädje
Att åter vara, så som det i början var
Motståndslöst flyta fritt

Så gott att vara
Så gott att finnas till
Floden, likt allt i Universum
Ett medvetande äger, större eller mindre

Detta är inte enbart människan förunnat
Universum med alla sina delar, från det största
Till det mikroskopiskt minsta
Ett medvetandets väsen

Så lätt att trampa snett, i fallgropen falla
Utifrån det yttre döma och bedöma

Inget kan mer felaktigt vara
Med en på påminnelse om Jesu ord
Döm inte

Allt, utifrån det minsta sandkorn
Till det största väsen, som på Jorden är
Har ett medvetande, större
Eller mindre

Inget det minsta undantag
Från denna regel

Det händer under kvällspromenaden
I den Gudomligt underskönt vackra dalen
Med allt liv som där är

Från myrans
Eller något annat minsta kryp
Till det mäktigaste trädets högsta topp

När andan faller på, det händer
Att jag stannar till vid det gigantiska klippblocket
Som där har sin boning

Vilar sedan miljoner av år nära dalens
Högsta punkt

Vi utbyter ord
Samtalar med varandra, i en aftonens
Och fridens Heliga stund

Önskar varandra god natt
Sov så gott

Dröm dina drömmar, i den välsignade
Nattens stund, där själen
Har sin boning

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————–