Dikt via Per Beronius, 19 oktober

Förlåtelsens Mirakel

Gårdagen gjort sitt
En ny dag, likt ett nyfött barn
Med sin egen färg och sitt unika mönster
På scenen klivit in

Ingen dag, någon annan lik
Förändring, en livets ofrånkomliga princip
Upprepning en anomali, för inte livet
Det minsta vidare

Bortkastad energi
Vad annat göra än lägga kalkerpapperet
Åt sidan

Inget på förhand givet
Människan av Skaparen, den fria viljan given
Detta en grundbult i detta livets spel, där inget är menat
Att vara något annat likt

Det fordras mod och tålamod
Att avvika från det som av sedvanerätten
Blivit norm

Denna bromskloss
Som förhindrat livet sig utveckla, i sin egen takt
Så som de av Gud är menat

Livets båda motpoler
Vi alla och envar har att hantera
I evighetens varje stund, Kärleken
Och rädslan

När dessa båda
Människan anammat i deras fulla vidd
Rädslan på åskådarbänken funnit
Sin rättmätiga plats

Vad händer väl då
I detta livets unika spel, måhända något
För oss alla och envar att begrunda
I en minneslundens stilla stund

Gårdagen gjort sitt
En ny dag på scenen klivit in, ett nyfött barn
Sett dagens ljus

Vad annat att göra
Var morgon i gryningstimmen
Än vända blad i livets bok

Där ett oskrivet blankt blad
Väntar på sin tur

“Heureka, äntligen har jag funnit det”
Som i evigheter jag sökt
Utan att finna
*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————–